Packes Syrra

Gud vad jag tänker... Varför kommer dom här tankarna? Varifrån kommer dom? Det är ju inte direkt som att det finns en anledning till att jag ska behöva tänka så här. Sen kommer gamla tankar tillbaka också. Jag kan inte heller sätta ett finger på vad det är för känsla jag har i kroppen. Vet inte om jag kanske gör det lite svårt för mig själv med att tänka som jag gör. Men jag kan inte hjälpa det. Jag önskar att jag kunde tänka på ett annat sätt, på rätt sätt.
Kanske är det för att jag har blivit sårad så många gånger i mitt liv? Eller att jag sett andra som blivit sårade... Även om jag har svårt att tro att jag skulle bli det nu, så vet man aldrig. Även om jag litar på någon till 100% så kan man aldrig vara helt säker. Jag önskar jag kunde säga att jag kunde det.
Det kan väl kanske också bero på att det är min största rädsla. Att bli sårad av någon jag älskar så otroligt mycket. Nu kanske du tänker: Vem är inte rädd för det? Men av någon anledning så känner jag så, ungefär 10 gånger mer än vad andra gör. Men jag kan lova att jag tänker tanken varje dag, och det är sjukt jobbigt. Jag önskar att jag kunde berätta för någon exatkt vad det är jag tänker på, men den enda personen jag litar på till 10.000% och kan berätta precis VAD SOM HELST för, finns inte här hos mig, utan i ett helt annat land.
Det är så svårt när man har blivit "bortskämd" med vänskap, närhet och kunnat ha den personen inom 1 timmes resa och sen helt plötsligt åker hon bort. Jag är så himla lycklig för hennes skull. Hon gör ju det hon vill göra! Jag skulle inte vilja att hon gör något annorlunda. Jag bara saknar henne så otroligt mycket. Det är så tomt här utan henne. Även fast jag har annat folk runt omkring mig som jag tycker om väldigt mycket, och tillochmed älskar så saknas det något...

"There's a devil waiting outside my door..."

XXX