<3
Idag är det den 16/4 2010. Idag skulle min mormor fyllt 63 år. Igår var det 18 år sen hon gick bort.
Även om jag inte minns särskilt mycket av henne kommer hon alltid betyda väldigt mycket för mig. Jag tänker väldigt ofta på henne. Jag vet att hon finns nära mig hela tiden. Jag vet att jag kommer få träffa henne igen. <3
Just nu känns det soma tt mitt liv är på väg åt rätt håll. För ett år sen låg jag på gränsen till att ha ångest:
Efter 3 kuggade uppkörningar kände jag mig väldigt stressad över att inte ha någon körkort. Teorin var klarad, men om jag inte skulle klara uppkörningen inom en månad skulle jag vara tvungen att börja om från början. Jag kände mig så dum över att "slösa" bort pengar som inte var mina på uppköringar som jag inte klarade av.
Om en månad har jag haft körkort i ett år! :)
Jag hade fortfarande problem med sockerberoendet och jag tänker inte ljuga och säga att jag inte har det nu. MEN: På måndag börjar allvaret. Mamma och jag ska hjälpas åt att sluta med sockret i veckorna och bli mer hälsosamma!
Jag hade inget jobb. Eller jo det hade jag men det var bara vikariat som jag inte var nöjd med nånstans! Bara att jobba där gav mig nästan ångest. Nu: Om 1½ vecka börjar jag på mitt nya heltidsjobb som telefonförsäljare! Jag tror jag kommer trivas där och jag tror jag kommer göra ett bra jobb.
Sista grejen är att jag inte rörde på mig. Nu har jag kommit igång med fotbollen och det känns riktigt kul! Missade som sagt träningen igår men försöker tjata med Johan till elljusspåret.
Det finns bara en sak kvar nu och det är att lösa det som hände i början på året. Just nu känns det som att om det löste sig skulle allt verkligen kännas jättebra! Inga bekymmer liksom.
"Hakuna matata, det är ord som är bra"
XXX
Ibland kostar stolthet mer än det smakar. Med tanke på vad jag skrev tidigare i veckan. Är det värt det här eller ska ni sätta fart? Vad är det värsta som kan hända? Puss
