Packes Syrra

Ännu ett år är över, och fort har det gått... Året har varit både ett av de bästa och ett av de värsta i hela mitt liv. 

Tyvärr har jag ju inte bloggat så mycket under året men jag ska försöka minnas vad jag har hunnit med...

Januari spenderades med fokus på mat och vikt. Jag var sjukt motiverad inför thailand och var riktigt duktig ett tag. Jag, Johan, Anna och Akhila åkte till Trysil men eftersom jag var lite hängig åkte jag inte skidor utan njöt bara av att vara där i lugnet. 
När de övriga skulle åka längdskidor runt fjället valde jag att gå med en liten bit. Jag följde med till den högt punkten på i skidspåret och det var en riktigt härlig känsla. Klicka HÄR för att läsa om det.

I Februari började jag jobba på Wasa Städ, där jag jobbade som allt-i-allo-kontors-nisse, dvs kundservice, administration, försäjning m.m. 
Under en vecka bodde Johan borta när han var på kurs med jobbet, och därmed missade vi alla hjärtans dag tillsammans. När Johan kom hem, dagen efter alla hjärtans dag överraskade jag honom. När han kom hem möttes han av röda heliumballonger, ljus och konfetti som ledde honom in i sovrummet. Där hade jag satt upp girlanger, tänt ljus och dukat upp fika (kärleksmums, chokladfondue med frukt, ballerina med hjärtan på och cider i skumpaglas). Själv satt jag i sängen, med min hjärtmönstrade klänning och välkomnade honom hem på fika-istället-för-frukost-på-sängen. Väldigt mysigt och jag kände mig både romantisk och kreativ. 
I slutet av månaden var vi på Bandit Rock Awards, där Slash var huvudakten. Sjukt bra konsert och vi hade nog typ de bästa platserna, eftersom vi stod där artisterna gick förbi för att hämta sina Awards. "High-fiveade" med rätt många som gick förbi. 

Mars kändes som en lång månad. Det var då vi skulle åka till Thailand för att fira Johans mamma som skulle fylla 50. Fortsatte kämpa med kilona fram till resan och lyckades ganska bra. Väntan, väntan, väntan och lite mer väntan... Så kändes det. 
Bestämde mig för att söka starta-eget-bidrag för att starta upp min Mary Kay-verksamhet. Fick positivt besked. Planterade fröer som jag ställde i fönstret. Tomat, Paprika och Chili.
Den 23 mars åkte vi till Thailand. För mig var det första gången jag åkte utanför Europa. Resan var helt fantastisk. Kom på att jag ännu inte har bloggat om den, och även om jag vill göra det kommer det säkert glömmas bort om jag känner mig själv rätt. Vi åkte först till ett hotell i Khao Lak där vi bodde hela första veckan. Spenderade mycket tid i skuggan, med SPF 70 och tunn tröja, eftersom jag brände mig rejält. Veckan därpå åkte vi till Nai Yang beach, 5 minuters bilresa söder om Phukets flygplats. Där bodde vi på hotellet Indigo Pearl. Hotellet är känt för sin söndagsbrunch, och självklart bokade vi bord till den. Hur varmt det än var den dagen, när vi satt på brunchen, var det ändå helt fantastiskt. En av de stora höjdpunkterna på veckan faktiskt. Men jisses vad mätta vi blev. Alla lyckades någon gång under resan dra på sig en formsvacka. Johans innebar att jag fick sova i Kjelles, Marias och Annas rum, pga min emetofobi (spyfobi). Firade Marias 50-årsdag och påsken i Thailand. 

Kom hem från Thailand i början av April. Jag kan inte minnas att månaden var särskilt händelserik. Jag joggade, jobbade, solade på balkongen ganska mycket och jag beställde mitt Mary Kay starter-kit. 

I Maj tog Sverige VM-guld i ishockey efter att Sedin-bröderna kom hem och stal showen. Jag anser självklart att det är hela lagets förtjänst, men bröderna bidrog med extremt mycket. Vi bokade SpanienViaLondon-resan, och firade mamma, lillebror, morfar och faster Ewa som fyller år under första halvan av maj. 
Vi åkte en sväng upp till Leksand också. Vi var nere och tittade på ko-släppet, köpte helmjölk och glass i gårdsbutiken. 

Juni var det mest jobb som gällde. Svenska nationaldagen spenderades på golfbanan med mamma, pappa och Johan. 
2007 var vi ett gäng som var ute vid Kvegerö och tältade. Sedan dess har vi varje år sagt att vi ska göra det igen, men det har aldrig blivit av. Förrän 2013! Jag, Johan, Karlsson och Alle åkte ut och slog upp ett tält jag fick av farmor. Grillade, myste, badade och fiskade kräftor som vi sedan kokade i stormköket, som jag också fått av farmor. 
Dagen därpå var det Trosa marknad. Jag och Johan hann bara börja gå på marknaden innan vi hamnade i en diskussion där vi var oense och blev lite griniga på varandra. Mitt i diskussionen flög en mås(jävel) och sket mig i håret. Tur att mamma och pappa bor i närheten och att måsen var lite hård i magen. Det var bara att gå dit och tvätta håret, äta lunch och göra ett nytt försök, och den gången gick det betydligt bättre. Har sedan dess en smärre fobi för mås-skitar. 
I Juni fyller jag ju dessutom år. 24 var siffran detta år och precis som vanligt infinner sig åldersnojjan lagom till den 26 juni. I mitten av månaden åkte jag ännu en gång på en UVI och åkte till vårdcentralen för att få en antibiotika-kur. Ledsen och arg över mitt elände satt jag i väntrummet när jag fick ett mail - "Du har blivit antagen till Frans Schartaus utbildning Diplomerad Resekonsult - TRAC". Känslorna fick sig en Roundhouse Kick, jag började skaka och ögonen fylldes med tårar. Den första jag ringde var mamma. Besöket hos läkaren blev betydligt lättare efter det. 
Jag var och hälsade på Caruso också. Jag och Anna, som jag ägde honom ihop med åkte tillsammans till Björnlunda där han stod nu. Vi tog oss ut till en åker där vi fick rida honom, båda två. Känslan var verkligen härlig att få sitta på hans rygg igen. 
Vi hade släktträff i Trosa, denna gång var det släkten på mammas sida vi träffade. Riktigt trevligt att få träffa släktingar man inte träffat på länge, eller någonsin... 

I Juli körde jag slutspurt på de sista kilona innan SpanienViaLondon-resan. Trots att jag var duktig ett bra tag hände inget med vikten, vilket var skapligt frustrerande. Spenderade ganska mycket tid ute vid Mölle-badet när jag hade lediga dagar och jag mste säga att sommaren var den bästa på länge - vädermässigt!! Jag tror aldrig att jag har promenerat så mycket som jag gjorde i Juli. Gick 8-10km/gång och det var riktigt skönt. 
Var på Maiden med Pappa, Johan och JanE, på Friends arena. Ljudet var kasst, och helt otroligt nog hade de inte taket öppet, trots att det var mitt i sommaren och vackert väder. Fail. 
Nedräkning hela månaden, fram till den 19 juli när vi äntligen åkte till London ett par dagar med Karlsson och Alle, för att sedan fortsätta vidare mot Spanien, Marbella och Johnnys bar. För första gången sedan 2008 fick jag äntligen komma dit och äta gambas och dricka Baileys On The House. Underbara Johnny. Det kommer aldrig finnas en bättre servitör! Är ni nyfikna på bilder och blogginlägg om den resan (och det galna slutet) hittar ni den HÄR!

Augusti började med en trip upp till Leksand, för att hjälpa till och fixa med huset, titta på finbilar och fiska. Bästa fiskeåret någonsin! Åt abborre för första gången i mitt liv.
Den 19 Augusti var det dags för upprop i skolan. Första veckan var helt fantastisk och vi lärde känna varandra ganska fort i klassen. 
Den 24 augusti var det "överläkar-fest", dvs gårdsfest för alla som bor i föreningen. Det serverades god mat, och jag lyckades för första gången i mitt liv att bli lite full. Mycket trevlig kväll må jag säga. 
Den 25 Augusti skulle bli en viktig dag i mitt liv. Jag var och hälsade på farfar, som låg på en vårdavdelning i Nyköping. Jag visste att han var väldigt sjuk, och jag hade pratat med honom i telefon dagen innan och då hade han väldigt ont. Jag frågade då om han trodde att han orkade ta emot besök någon dag snart, men han ville avvakta. Jag åkte till Trosa på dagen och pappa ringde till farfar och frågade om vi kunde komma förbi en sväng. Han var lite tveksam först men när pappa sa att jag skulle följa med sa han att han gärna ville att vi skulle komma. Det var riktigt jobbigt att se honom må så dåligt. Farfar som inte gnäller i onödan, han om alltid varit så pigg och hurtig. Vi pratade lite och ibland somnade han till. Han frågade mig hur det går i skolan, och när jag berättade hur roligt jag tyckte att det var blev han jättelycklig, nästan rörd över min lycka. När vi gick gav jag honom en kram och en puss på pannan. Det var sista gången jag träffade min farfar...
Den 26 Augusti lämnade han livet på jorden. Saknad och älskad för evigt!

Jag hade under dagen fått ett samtal av pappa. Han berättade att farfar hade blivit sämre, och jag förstod att han inte skulle orka kämpa så länge till. Jag var väldigt ledsen under kvällen, och arg över att jag inte kunde göra någonting. Kl. 21.57 skrev jag en Facebook-uppdatering: "Det kan inte sägas tillräckligt många gånger: Ta aldrig något/någon för givet!" 
Precis innan jag somnade den kvällen kunde jag känna hur farfar satt bredvid mig på sängen. Han strök mig över håret precis innan jag somnade in, som om han ville berätta att det är över nu...
Kl.06.00 ringde mamma med beskedet om att farfar gick bort 21.55 kvällen innan. "Ja, jag förstod det..." sa jag. Hon erbjöd sig att hämta mig i södertälje om jag ville komma hem, men jag valde att åka till skolan ändå. Hade jag frågat farfar den morgonen, vad han tycker att jag ska göra, hade han velat att jag skulle åka till skolan.  
Vi åkte till Trosa på kvällen och träffade mamma, pappa, Marie-louise (farfars fru) och faster Marina. Det kändes riktigt skönt att få vara där och både få och ge stöd.
Åkte och tittade på en av brorsans hockeymatcher, där brorsan fick göra första målet. Det blev extremt känslosamt när jag uppmärksammade hans målgest. Farfar stod bredvid mig och jublade och klappade händerna, stolt som bara han kan vara.

Fortsättningen i September bev en tuff period, och väldigt snurrig känslomässigt. Väldigt tuff efter farfars bortgång men så mycket lättare tackvare underbara klasskamrater och lärare. 
Begravningen kom ganska snart, och den var väldigt vacker. Det var många som ville ta avsked, och det var uppenbart hur omtyckt han var.
Skolan gick bra och vi hade första tentan redan i mitten av september.
Den 13 September kom ett nytt liv till världen - Theo, som är min Kuson (Kusin-Son). Jag är alltså hans Mosin (Mors Kusin). Stolt över att jag hittat på dessa uttryck själv. Han måste vara världens sötaste unge, som dessutom har världens finaste päron! <3 Älskade unge!
I September fick jag kontakt med en av mina bästa vänner från London. Jag hade inte pratat med honom på länge så jag blev väldigt glad när han hörde av sig. 

Oktober var en riktigt Rock'N'Roll-månad. Den 7 oktober släpptes Metallicas film Through The Never i 3D. Den visades en gång i Sverige (lame) och jag var såklart där för att se den. SJUKT bra film! 
För första gången i mitt liv var jag på kryssning. Jag åkte med Johans familj och det var riktigt trevligt. Ingen partykryssning direkt. Åt middag, tittade lite i butikerna, gick upp på rummet för att lämna av det inhandlade för att sedan gå ner till "casinot". Så blev det inte. Vi stannade kvar på rummet, tittade på tv och somnade innan klockan var 22. Upp dagen efter, bingo och övriga tävlingar, lite slöseri på pengar i maskinerna, lunchbuffé och sen var vi framme. Trevligt hade vi iallafall. 
Den 18 oktober åkte jag till London, helt på egen hand, för lite shopping och för att se Volbeat. När jag kom fram till O2 Brixton, där de skulle spela, bestämde jag mig för att vänta med att gå in. Jag ville titta lite på folket som var där och jag passade på att fota entrén eftersom den är rätt snygg. Helt plötsligt dyker gitarristen i bandet upp på gatan. Jag följer honom med blicken och tänker att jag ska våga gå fram. Han ser att jag tittar och hälsar på mig. Jag tvekar och tvekar men efter att en killa har fotat sig tillsammans med honom vågade jag gå fram till honom och fråga om jag också kunde få ta en bild, och det fick jag. Småpratade lite och han önskade mig en trevlig kväll, och jag önskade honom detsamma. Spelningen var riktigt riktigt bra! \m/
Resan var över på 36 timmar, så det blev en snabbvisit.
Bokade biljetter även till Stockholms-spelningen. 
Oktober var också månaden när jag började lyssna på Five Finger Death Punch...

November fortsatte i Rock-spåret. Gick på FiveFingerDeathPunch/A7X som var riktigt bra! Bara ett par veckor senare var vå åter på konsert - Black Sabbath. Skön kväll, trevligt sällskap. Veckan därpå var det dags igen - Volbeat. I övrigt bestod månaden av plugg, plugg och plugg...

...vilket också fortsatte i December. Slutet av terminen blev lite stressig men det löste sig ganska bra ändå. Goda studieresultat gjorde mig både glad och stolt!
Julpyssel och julbak som vanligt.
Gick ut, för första gången på åratal - ja jag är så gammal. Jag var på Patricia med Liza och Malin och hade en helt fantastisk kväll. Zamir, som går i min klass, jobbar som bartender där och just den kvällen jobbade han också. Eftersom jag fick i mig mer än tillräckligt med dricka redan hemma hos Liza, drack jag bara vatten på båten. Hade hur kul som helst. Dansade, sjöng och snackade skit. Underbar kväll.
Julklappsspelet spelades precis som vanligt. Dock kändes det mindre hysteriskt denna gång, kanske med tanke på att det var mer barn i huset denna gång.
För första gången firade jag och Johan juafton med båda våra familjer. Vi började i vårsta hos Johans farmor och farfar för att sedan åka vidare till Trosa och äta moster Annelies Legendariska köttbullar. Måste varit väldigt snäll eftersom jag fick massor med fina julklappar. 
Nyår firades hemma i Salem tillsammans med Karlsson och Alle. En underbar kväll med rekordmycket raketer, god mat och jävligt trevligt sällskap. Ett perfekt slut på ett förjävligt och helt fantastiskt år...