Packes Syrra

Flyget blev försenat 6 timmar och när jag kom in i terminalen och såg att mitt planet var försenat till kl 23:25 försökte jag få tag på Johan som hade skjutsat mig till Skavsta. Det tutade upptaget men envis som jag är fortsatte jag ringa och ringa... Och ringa, och ringa. Tillslut hade det gått 2 timmar och 65 gånger hade jag försökt nå Johan, som förövrigt aldrig pratar särskilt länge i telefon. Han har varit hemma och varit sjuk några dagar så han ringde sin syster och trots att han frisknat till lite istället blev sällskapssjuk. Han berättade sen för mig att samtalet avslutades med att Anna konstaterade att mitt flyg var sent efter att hon sett min bild på Facebook. 

Tjurigt värre för min tanke var att han hade kunnat vända och vi hade kunnat äta middag i Nyköping ihop. Så blev då inte fallet. Jag satt istället på Skavsta och tjurade i 6 timmar... 

Väl framme i London var det inga problem att somna på bussen... Vaknade lagom till slutstation där jag skulle ta en taxi till mitt hostel som ligger väldigt nära Victoria. 

Att få tag i en taxi i centrala London kl 03:00 på natten en lördagsnatt är inte det lättaste. När jag väl haffade en, sa chauffören åt mig att jag minsann inte behöver någon taxi. Det är bokstavligt talat nästa vänster. Så jag gick, och insåg än en gång att jag behöver jobba på mitt lokalsinne. Tog fram kartan i mobilen som sa att gatan jag skulle till låg till höger inte vänster. Började svära åt taxichauffören som försökt lura mig åt fel håll. "Hur vågar han lura en ensam tjej mitt i natten i den stora stan" "När fan blev höger vänster?! Nog för att de kör på fel sida av vägen men hur svårt kan det vara?! Jag frågade faktiskt om han var säker på sin sak när han beskrev vägen för mig!" 

Behövde nog inte oroa mig så mycket för de där otäcka psychona som går och pratar med sig själva för i detta fall var jag en av dem. Det hjälpte ändå lite att ha väldigt arg musik i hörlurarna. 

Satte fart åt höger alltså, och följde kartan... När jag, efter 10 minuter, väl kom fram till gatan jag skulle till visade det sig att det finns två gator med liknande namn: belgrave road och belgrave place. Det visade sig att chaffisen visst hade rätt, det var jag som trodde fel! Ännu en gång började jag svära högt för mig själv fast denna gång åt mig själv. "För i helvete Jenny!! Varför ska du aldrig kunna lita på att folk kan sin sak?! Han visste ju exakt var jag skulle! Jävla idiot!" 

Det slutade med att jag gick 100 m och svor innan jag stannade en taxi igen. Jag förklarade att jag vet att det är nära men att jag är vilse och vill ha en taxi ändå. 

Checkade in utan problem och smög in på rummet så gott jag kunde innan jag crashade i sängen... Skönt!

Upp på morgonen, för att åka till Pret och äta BLT ( för er som inte förstår är Pret a manger en kedja som säljer mackor, sallader och fika och en av deras mackor kallar BLT (Bacon, Lettuce, Tomato, vilken är min absoluta favorit. Jag som inte ens gillar mackor" 

Efter Pret gick jag vidare till Primark. 

Tre och en halv timme senare kom jg ut därifrån, 1000:- fattigare men med två kassar med kläder och skor! För att inte tala om värk i fötterna! För er som inte varit på primark en söndagseftermiddag kan jag säga att det är som Ullared veckan innan jul. Sjukt mycket folk! 

Unnade mig en chocolate cream frappuccino på starbucks efteråt. 

Middagen bestod av micropasta och Microsås från dolmio, utan tvekan den tråkigaste middagen i år! 

Kvällen spenderade jag i sängen med Slash. Eller ja, hans bok iallafall. 

Dagen idag har sett i stort sett likadan ut, bortsett från att timmarna blev färre och det blev ingen chocolateCream. Åkte istället hem med alla kläderna. Hela dagen har jag gått med hörlurar ned v någon anledning hade jag dem inte i bär jag gick till tunnelbanan. När jag kom ner i gången till perrongen hörde jag en välbekant melodi. Det var en ung man som satt och spelade Metallicas Unforgiven på elgitarr. Jag ställde mig och lyssnade samtidigt som jag plockade fram alla mynt jag hade, närmare bestämt £2,50. 

Jag la dem på hans gitarrfodral och han tackade så hemskt mycket samtidigt som han fortsatte spela. Jag log åt honom och han log stort tillbaka. Innan jag gick runt hörnet vände jag mig om och han tittade fortfarande åt mitt håll, log stort och "flirtblinkade" med ögat. Still got it! :D 

Kom hem och precis som varje gång när jag shoppat på primark gick jag igenom min nya skatt. Fem par skor, underkläder, t-shirts, tunika, träningskläder och lite annat smått och gott. Allt för under tusenlappen. 

Självklart var jag tvungen att testa mina nya träningskläder+matchande skor och jag blev så jävla glad när jag fick på mig min nya outfit. Kände mig riktigt snygg, trots att jag var nästan platt över bröstet (något jag haft komplex för hela mitt liv). Tog med mig det nödvändigaste och gick ut med musik som pumpades genom hörlurarna. Var ute i säkert en och en halv timme, och promenerade och sprang. Sprang genom Green park, vidare till Hyde park där jag slutligen saktade ner eftersom jag började få skavsår av de nya skorna. Gick till affären och köpte plåster och mat - en potatis- och äggsallad. Den kostade knappt 30:- och var riktigt god för att vara en färdigsallad. Efterrätten blev en yoghurt med såna där choklad/digestivekulor. 

Ska snart gå och duscha, och läggs mig för imorgon ska jag träffa mina vänner som kommer in till stan. Är sjukt nervös, mest för att jag är rädd att språket inte ska fungera som det ska. 

Det kommer säkert gå jättebra och med tanke på att vi inte setts sen 2010 har vi säkert massor att prata om! :) 

Trivs så bra i mina nya träningskläder att jag skulle kunna ha dem på mig för resten av min resa, men det känns ju inte så jävla fräscht!

Frågor på det? 

XXX