Packes Syrra

Som sagt världens stoltaste syrra. KNAS!!!

Jag vet inte hur det kommer sig att jag nu har blivit så inspirerad att blogga. Det kan nog bero lite på att jag har börjat läsa gamla blogginlägg eller att jag helt enkelt har alldeles för mycket tid över? Skiver nu ifrån min iPhone så om nåt ord skulle vara helt galet beror det troligtvis på autocorrect.

Ikväll har vi ätit pizza till middag. Billigt blev det också. 1,65:- totalt blev det. Jo då det är sant. Men det var nog för att pizzakillen slog in fel på kortmaskinen. Togs tacksamt emot och mätta blev vi. Han lagar för jävla goda pizzor den där Robban.

Pysen har haft match idag. De torskade tyvärr men brorsan gjorde hattrick och blev matchens lirare. Jag tror att jag är hans största fan och världens stoltaste syrra. Samma sak gäller bonusbrorsan Marcus som spelar i Djurgården. Jag har alltid hatat djurgården, ett genuint hat rakt från hjärtat. Dock har jag nu blivit tvungen att släppa lite på det eftersom jag vill att det ska gå bra för Marcus. Idag gick det ganska bra tror jag. 2 ASS blev det. Kunde bara följa matchen via stats men det funkar när man inte kan välja något annat.
Det är så kul att se bröderna spela. Tyvärr är jag fortfarande väldigt nojjig när de tacklas eller hamnar i gruff. Blir så orolig att de ska skada sig eller så.
Första matchen jag såg i Västervik gjorde Patrik mål. Snyggt var ett också. Speakern ropade strax därefter ut i högtalarna att målet gjordes av "#89 PATRIK..." sen skulle publiken ropa efternamnet. Hade jag vetat det hade min bror sett till att få mig utslängd från ishallen. Jag var den med störst leende på läktaren och ville bara ställa mig upp och skrika: HEJA PATRIK!!!!!!! Johan förbjöd mig....
Under en av Patriks första matcher med NH satt jag framför ett par äldre män som började prata om honom och tyckte att han gjorde en bra insats hittills. De var dock lite osäkra på hans efternamn, så jag kände mig tvungen att vända mig om och förklara att han faktiskt heter Karlkvist. Jag berättade att han var min lillebror och log så stort jag kunde. Precis som en sexåring som berättar för någon att hon/han faktiskt har tappat sin första tand.

Marcus har jag ju sett några gånger på tv, men jag blir aldrig riktigt van. Senast ikväll när vi tittade på sporten pekade jag och sa till Johan: där är Marcus!!! :) hejade lite extra när jag såg repriserna av målen han assisterade till. Även där kan jag inte beskriva hur stolt jag är.

Vissa kanske tycker det är knasigt att jag kallar honom för lillebror men efter att han spenderade sååå mycket tid hemma hos oss och att vi brukade jävlas med varandra en del så känns han verkligen som en extra lillebror. :) tänkte rota fram lite gamla bilder från den tiden. ( Hua vad gammal jag låter) älskar att bli sådär nostalgisk.

Imorgon ska dagen spenderas till att söka jobb/praktik tänkte jag. Håll tummarna för mig för jag vill så gärna jobba.

Åh, är på sånt där blogg humör men eftersom jag ligger i sängen och bloggar börjar händerna liksom domna bort lite. Där försvann känseln i lillfingret.

Jaja, jag får önska er en trevlig kväll och en god natt. Vem vet, jag kanske hinner blogga igen innan natten är slut?

XXX