Packes Syrra

Blev helt plötsligt jättesugen på att blogga, kl 23.20 med en tenta som börjar imorgon bitti kl 09.00. I detta fall är idioten inom mig starkare än den vettiga. 

Konstigt det där, man skulle kunna tro att jag är schizofren men det tror jag iallafall inte att Vi är. Jag har upptäckt att jag har, precis som på film, en ängel och en djävul på vardera axel. De diskuterar ofta med varandra när det kommer till vissa beslut, och ibland vill jag bara be dem hålla käften så att jag själv kan tänka och ta ett beslut på egen hand. Andra gånger låter jag dem prata klart innan jag bestämmer mig. Sometimes they even have a point...

Det där är en annan konstig grej med mig - engelska språket. Eftersom jag har vänner som inte talar svenska, all musik jag lyssnar på och all tv jag tittar på är på engelska, har det liksom blivit lite vardag att använda mitt andra språk. Jag har dessutom precis haft kurs i professional english. Jag har kommit på mig själv, när jag har haft konversationer med mig själv på engelska i mitt huvud. 

Jag kan även tycka att engelskan är ett lättare språk att uttrycka sig på. Som det jag just skrev, i slutet av förra stycket. Vissa uttryck går bara inte att använda på svenska. Ett uttryck som jag tycker är fantastiskt tydligt på engelska, utan att det finns någon klockren översättning är "It makes no sense". Härom veckan försökte jag förklara något för någon och skulle försöka översätta "narrow it down to...", för det var det enda uttrycket som kunde förklara vad jag menade men det gick inte heller så bra. 

Jag älskar engelska språket och önskar att jag kunde/vågade använda det mer - även om jag ofta gör det mer än folk (läs Johan) gillar. 

Idag var jag ute och sprang min "vanliga" runda på 2 km, som jag brukade springa förra året. Jag är glad att jag skrev upp förra årets resultat i min kalender, för då kan man verkligen se förbättringen. Första gången jag sprang var på 14.31, vilket jag sedan lyckades förbättra till 12.21. Idag sprang jag på 11.41, en förbättring på nästan 3 min sedan första gången, och 40 sekunder sedan min absolut bästa tid innan idag. Ha då i åtanke att det "bara" är 2 km vi pratar om! Jag känner mig skitnöjd och hade troligtvis haft en bättre tid om inte Johan ringt mig två gånger under tiden. :) Det får bli nästa gång! 

Älskar vädret som varit denna vecka!

I sommar är det tre år sedan som jag och Johan åkte till löparspåret vid Möllebadet. Då gick vi varvet runt och det var hur jobbigt som helst. Jag var tvungen att stanna några gånger för att jag hade svårt att andas. Förvisso var det ca 27*C varmt den dagen men att knapp orka gå runt när man är strax över 20 år... Då lovade jag Johan att jag aldrig kommer orka springa runt det där JÄVLA spåret. I söndags bröt jag mitt löfte. Jag sprang hela vägen, utan att stanna i någon backe. 2,2 km långt är spåret och även om jag inte springer särskilt fort så tar jag mig runt utan att gå en enda gång!
Jag har laddat ner appen Runkeeper, efter att Endomondo började strula lite och det är lika kul varje gång det står att jag har slagit något gammalt rekord.
Efter helgens alla godsaker känns det inte så konstigt att jag inte gått ner mer i vikt, men nu är det slut på sånt ett tag. Känns skönt, JAG HAR BESTÄMT MIG! Bara två kilon kvar, och jag är egentligen inte nöjd förrän vågen står på UNDER 65kg. (Som förövrigt är min första delmålvikt). Därefter är det dags att sätta upp nya mål.
Igår insåg jag att jag snart behöver köpa nya träningsbyxor. De jag har nu har börjat sitta lite slappt i baken - tänk, jag som trodde att mina favvobyxor skulle hänga med och bli mindre de också! xD

Nu är det bara 1 ½ vecka kvar tills jag "flyttar" till Göteborg för knappt en månad, och 45 dagar kvar tills jag åker till London! :) Woot woot!! :)

Nu, plugg och kanske en löprunda - 5 blåsor på fötterna är inte tillräckligt många!! ;)

XXX

Ja precis som rubriken säger, det är mycket som händer just nu. Mest bra saker villl jag säga. 

Vi är tillbaka efter en fantastiskt avkopplande semester i Khao Lak, Thailand. Vi har hunnit medd att snorkla, äta massa god mat och bara spendera tid tillsammans. Lyckligtvis har vi fått lite färg också. 

Johan åkte till Trysil idag, och eftersom jag inte har så mycket pengar just nu fick jag stanna hemma. Han åkte med Anna (hans syster) och jag är glad att de kom iväg eftersom det är något de ha sett fram emot sen sist vi var där för över ett år sedan. 

När jag kom hem från Thailand var jag väldigt utvilad, men det vände ganska snart. Hade tjugotusen saker att ta ikapp, samtidigt som jag skulle gör allt som de andra gjorde. Blev lite mycket, som gjorde att jag kommer få göra en omtenta i Branschgeografi. Skönt ändå att få göra om det, och hinna plugga för att få ett bättre resultat. 

Den 5 maj åker jag på LIA (Lärande I Arbete) aka Praktik. Jag kommer göra min praktik i Göteborg på STS, som jag även kommer jobba för i London i sommar. Jag fick alltså jobbet som språkreseledare, och blev erbjuden jobb på den kursen jag absolut helst ville åka på. Jag kommer vara språkreseledare för 13-18åringar som ska åka på fotbollsläger. Det ska bli så jävla roligt!

Innan dess ska jag åka till London på en förberedelse/semester-resa. För att kunna göra ett bra arbete vill jag gärna åka dit innan för att få lite bättre lokalkännedom. Har dessutom en förhoppning om att hinna träffa lite vänner och kanske ta en shoppingrunda eller två på Primark. Har bokat flyg och hostel redan så nu är det bara att vänta! :) 

När jag kommer hem, är jag bara tillbaka för en vecka och sedan åker jag tillbaka för att jobba. 

Vad gäller hälsan känner jag mig väldigt nöjd. När vi kom hem från Thailand hade jag gått ner lite i vikt och det gjorde att motivationen höll i sig. Jag har tränat rätt mycket, vilket tyvärr har gjort att jag fått lite ont i knän och höfter igen, så de senaste två dagarna har jag inte vågat åka till gymmet. Har tränat lite på mitt Wii fit istället men känner inte att det ger så mycket, så imorgon kanske det blir en sväng till gymmet iallafall, kanske blir simning eller crosstrainer. Motivationen blir ju bara högre och högre för varje gång man ser resultat och det är riktigt kul. Inte nog med att resultatet gör mig glad - jag mår mycket bättre också! Jag vaknar oftare utvilad nu, trots att jag inte sovit tillräckligt många timmar, och när jag är trött är det på ett helt annat sätt än tidigare. Eftersom jag inte äter en massa sötsaker, och undviker "dåliga" kolhydrater så gott det går, har det värsta sötsuget försvunnit. Den fantastiska känslan av att kunna åka till affären och känna att man inte ens VILL ha något, den gör att jag känner mig stark och ökar självförtroendet. Även om jag kan vara lite småsugen ibland VILL jag INTE ha!

Idag var värsta dagen på länge för jag var verkligen riktigt sugen, eftersom jag fick ett påskägg häromdagen. Det står fortfarande oöppnat på diskbänken vilket innebär att jag ännu en gång varit stark, men idag var det något svårare än vad det varit tidigare. Jag vill verkligen att det ska fortsätta som förut, att jag inte ens behöver tänka en extra gång för att låta bli. 
Jag känner ändå att man måste få unna sig, någon gång ibland och förr när jag haft den inställningen har jag alltid hittat på anledningar att fira eller unna sig, men inte längre. Jag kan begränsa mig och detsamma gäller med mat. Jag har haft en tendens att överäta tidigare, då har jag ätit mig övermätt och ibland nästan kräkmätt. Nu äter jag tills jag är nöjd och sedan slutar jag äta. Jag påminner mig själv, numera mer undermedvetet om att jag mår sämre av att äta mer, även om det smakar bra, och att jag definitivt inte går ner i vikt om jag fortsätter äta trots att jag är lagom mätt. Vill så gärna nå min första delmålvikt innan jag åker till London första gången (7 juni) och jag ser inte det som något omöjligt. Jag behöver gå ner ca 2 kg till för att nå dit, och jag har faktiskt 7 veckor dit. 
Mäter även kroppen med måttband, så det är inte bara vågen som spelar roll. Så länge jag ser positiva resultat är jag glad!

Något som är viktigt när man vill gå ner i vikt är sömn, därför tänker jag nu gå och lägga mig! :D God natt!!

 

XXX