Packes Syrra

I got on the treadmill and started running and it felt really good. I ended up with a new personal record on 5km. (I love winning over myself!) Usually when I get a new personal record I beat the last one with just a few seconds, but this time I got a new time that was 3 min 5 sec better than the last one!! And this time was way easier than the last time!! 

I love seeing results!! 

More to come! :) 

XXX

I thought I could do it on my own. Well, I know I could but I feel like I need som help to get started. SO - I signed up for three months with Weight Watchers. 

They had a good deal and I feel like I wanted their awesome tools to control my food/activities.

Sometimes I feel like I have been working hard lately, but I can't see as many results as I expected, so when I think again I guess I haven't. 

(I'm gonna have to give myself SOME cred, cause I have seen results at the gym, like having more energy and feeling stronger) 

Today was the third day and it's been going well so far. I'm excited about this. What I need now is just some of that amazing sleep that's been missing in my life lately. Stayed up until 5am Saturday night/Sunday morning, hanging with Karlsson just talking and laughing. Totally worth it!

Back to a healthy life. Well at least for a few days...

Right now it feels like I'm in between two places in my life: Winter depression and Spring happiness. It's like being depressed but in a really good mood. It's weird and confusing as fuck. But I kinda like it, cause it means things are changing for the better.

I have lost all my motivation to have healthy lifestyle right now and I think that might be one of the reasons I feel a bit depressed. I am constantly tired and that makes it hard to find the motivation to go to the gym and since I'm "All-in or nothing", right now it's "Nothing". This morning, as I was walking from the bus to the office, I felt like this was gonna be a shitty day and I almost decided to go and get something unhealthy to eat right away. When I was standing in front of the vending machine I changed my mind... 

On the other hand, I am so motivated for other things. I can't wait for spring and when it's time for me to start growing things in my own backyard. My plants are my babies and I love watching them grow up, until I eventually eat them. (No, I will not do the same when I have kids)

I feel motivated to get rid of shit I don't need and maybe making some money out of it. I hate throwing things away that are not broken, that's why I feel better if I give them away or sell them. I easily get emotionally attached to things and find it hard to get rid of them: "Oh, but I got this from XXXX, it would feel wrong to throw it away", "I know this top is way too small for me now but I bought it in Spain that time....", "This reminds me of XXXXX, so I have to keep it"... 

I usually feel very creative during spring. I love creating things but unfortunately I don't take the time to do all the things I want to do. If only I had more free time to do them... 

The countdown has begun. Oh the cliches... "New year, new possibilities". "A fresh start". "New Year's Resolutions". 

Still, why not? If someone can feel motivated to try and be a better person or improving their life somehow, I think they should. 

I started thinking about what my resolutions should be recently... I will probably go for #Beach2017 (as usual) but other than that I have decided to keep loving and enjoying life. I know everyone says "to hell with 2016". To be honest, I can't relate because my year wasn't that bad, quite the opposite really. (I know the world lost a lot of amazing people this year and there is war and shit, but besides that)

I'm thinking that, what if we end up same time next year wishing it was 2016 again...? 

I believe that "life is what you make it". I try to live "right here, right now" as much as possible. Too much if you ask some people... I think it's important doing the things that you want to do, when you want to do them. What if it is too late to do it another time? 

I live my life with very few regrets (link to that post below) and I want to keep living my life like that. I think I will be able to do that as long as I keep enjoying my life, doing the things I love.

* I want to keep travelling a lot.

* I'm going to continue spending time and money on my passion in life - Live Music. (I already have like 7 concerts/festivals I want to go to in 2017)

* I want to spend more time with friends and family. 

* I will do what I can to gain more confidence and feel good about myself. 

* I am going to enjoy good food, without feeling bad about it. 

* I'm going to make healthier choices too - eat right and work out.

* I want to figure out what/when/where/where I am going to get my new tattoo and hopefully have it done in 2017. (I have a few suggestions already)

Last but not least, I am going to do everything I can to make 2017 the best and the fucking craziest year in my life! Maybe you will be a part of it? 

Last week I got a new car. This week I am getting myself some new habits...

 

I know I have said it before, and I probably will say it again, but today is a new beginning for me.

 

Lat night, before bed I took some "before pictures". No posing, no angles just standing there. I think they were horrible and in pure denial I thought "that can't be me". Reality caught up with me and I realised it actually is ME in the picture.

 

Here is what motivates me:

 

* Being healthy

* Losing weight

* Having more energy

* Gaining confidence

* = Being happier in general

What is most challenging this time is that I have to set a random goal. When I have done this before I have always had something to look forward to, like going somewhere (like London, the maldives or anywhere else). This time I don't, at least until June (Download2017) and that is 1 - not even booked yet, 2 - too far away.

 

I just need to get through this first couple of weeks, getting over this sugar addiction and then I'll be ready for anything.

If you have any good ideas for healty food (no seafood but fish and low/less carbs) please let me know!

 

XXX

Every single time… I work really hard just to fuck it up. Yes, I am talking about the same thing as usual – health (weight).

How fucking hard can it be?

I managed to lose 5,6 kg from January to May. I know it’s not super fast, but I did it. Since I got back from England I put on that same weight again. In two months.

I know most of it is water but still… I feel like I have this split personality where one of them is really healthy and motivated and the other is the opposite.

Since we moved to our house I haven’t been to the gym. I cancelled my gym membership and since I don’t have my own car yet I haven’t been able to go to the local gym. Hopefully I will buy a car during this week and when it is done I will go straight to the gym and sign up.

I feel ready for this now. I am done with my unhealthy habits and I really want to get back in shape. I am going to. I need to set a goal and then work for it.

I was thinking I’d do this for real this time, with all the measurements and shit, not only use the bathroom scales. The more I measure, the more motivation I get to get the results I want!

(Blog post from last week)

Nu har jag kommit halvvägs. 2 av 4 veckor avklarade med morgonpromenader innan jobbet och LowCarb-kost.
Blev kanske inte så Lowcarb i helgen när jag åt bröd, godis och glass.

Sedan den 9 maj har jag ändå gått ner 3kg och det känns verkligen i kroppen, framförallt när jag går.
Så skönt!

Har gått alla dagar hittills oavsett väder. HAr varit allt ifrån 20*C och sol till disigt och 8*C.

Ska fortsätta köra sista två veckorna nu och hoppas att jag bår min målvikt och kanske t.o.m kan gå ner lite till.
66.6 KG är min målvikt nu och dit är det inte långt.
Tror inte att jag kommer fortsätta gå ner lika fort nu eftersom det mesta jag gått ner fram till nu är vätska.

Det gäller bara att hålla motivationen uppe och fortsätta kämpa.

Ville bara få in en kort uppdatering om hur det går.

XXX

 Jag har alltid varit sjukt morgontrött. Jag brukar få springa till bussen varje dag eftersom varenda sekund i sängen räknas på morgonen. Inte denna vecka. 

 

Vädret har varit fantastiskt och bidrar förmodligen till den extra energin. För första gången i mitt liv har jag, utan att vara jetlaggad, studsat upp ur sängen 40 min tidigare än vanligt, för att hinna gå en morgonpromenad. Det har varit så otroligt skönt att känna sig pigg när man vaknat och haft ork och lust att gå till tåget. Det tar ca 33 min och 43 sekunder att gå (på ett ungefär) och det är verkligen perfekt.

 

Jag tror inte att jag skulle vilja gå en runda för att sedan ta samma väg som vanligt till jobbet. Åker vanligtvis buss hela vägen. Jag behöver ha ett mål, en anledning att gå och det har varit suveränt att gå till tåget I Tumba.

 

Jag vet inte riktigt varifrån motivationen kommer men jag tror som sagt solen har mycket med saken att göra. Tänkte att jag ska gå varje morgon denna vecka, så får vi se hur det blir nästa vecka när jag jobbar tidiga passet  (Skiljer 20 minuter, men ändå) 

 

Imorgon ska det dock bli kallare ute, men jag hoppas att jag tycker det blir lika skönt ändå. 

 

Idag har vi varit i Trosa och firat bästaste mamman i hela världen. Nämligen min mamma. Hon fyller 34 år (igen) så hon bjöd till kalas. 

 

Fikade lite men höll mig till mina points så det kändes skönt. Blev dock inte så LowCarb som jag hade tänkt men det gör absolut inget. 

har tränat både golf (putting) och landhockey med Elias, som nu har gett mig ett nytt namn - Sofia. Supermysigt att få leka lite! 

Morfar, Elsie, Nattis, Marcus, Belinda och Elias var där (utom mamma, pappa, jag och Johan förstås). Mysigt och som vanligt mycket sportsnack! :) passar mig perfekt! 

 

Nu är det nattidags! 

 

XXX

 

Kanske inte superintressant läsning för er läsare, men jag tänkte för min egen skull att jag skulle börja skriva träningsdagbok här i bloggen. Den hör ju förstås lite ihop med min andra kategori "Vägen mot en snyggare kropp", men det som framförallt inspirerar till att skriva träningsdagbok är för att jag märkte att alla mina resultat börjar bli ganska utspridda. Jag har använt mig av appar som "Endomondo" och "RunKeeper". För ca 6 månader sedan köpte jag dessutom en Fitbit (aktivitetsarmband) för att mäta mina resultat. Nu tänkte jag att jag ska försöka samla mina resultat på ett och samma ställe så att jag kan gå tillbaka för att jämföra mina resultat.

 

Sedan en tid tillbaka har jag fört träningsdagbok i min iPhone i "Anteckningar" när jag har varit på gymmet och det gjorde jag mest för att göra det lättare för mig själv att komma ihåg vilka vikter jag kört med på maskinerna.

I slutet av januari (när mina nyårslöften började gå åt helvete) gick jag med i Viktväktarna igen. Det har gått okej, men inte bra. "Pausade" i 12 dagar för att åka till Maldiverna (all inclusive) och min diciplin har varit ganska dålig under helgerna. Jag har dessutom varit sjuk väldigt mycket under den senare delen av vintern, vilket har gjort att jag inte kunnat träna.

Jag inedde mitt VV-medlemskap med att gå ner 3,4 kg, men sen kom som sagt semester och andra bortförklaringar i vägen. Gick upp nästan 3 kg efter det och nu har jag en målsättning att komma tillbaka och gå ner till min målvikt. Det är ett långsiktigt mål som kommer ta tid och en hel del kämpande. Det ska gå. Det kommer gå!!! 

 

Jag känner mig extra motiverad efter den senaste veckans träning:

Jag har aldrig varit någon löpare och alltid tyckt att det är fruktansvärt tråkigt att springa om jag inte jagar en boll. Fram till nu...

 

Den 19 april sprang jag på löpbandet och kom 4,1 km på 40 minuter. Kändes rätt ok eftersom jag intr tränat regelbundet sen i höstas. Dagen efter sprang jag 4,4 km på nästan samma tid (41 min). Fick en liten kick av att slå min egen tid!När jag sen sprang den 27 april hängde jag min tröja över displayen på löpbandet eftersom jag "gärna" tittar för mycket på siffrorna och anpassar min träning och ork efter det som står där. Helt otroligt hur psyket kan spela så stor roll för orken... När jag sedan kände att jag sprungit färdigt visade det sig att jag kört i typ 40 minuter men denna gång hade jag ökat distansen med 1 km från första tillfället!! 5,1 km på 42 minuter! Vilken känsla!!

 

Efter detta köpte jag nya skor. Asics Kayano. Skor som jag provade ut för tre år sedan och som jag verkligen velat ha, men inte haft råd att köpa med min studentplånka. Nu, ÄNTLIGEN, hade jag råd och köpte dem. På rea dessutom - 1299:- istället för 1899:- ! (Det bor nog en liten Ove Sundberg i mig...)

 

Testsprang mina nya skor i söndags (1 maj, happy bday Pysen) och då sprang vi Möllespåret på 16.56 min. Absolut inget personbästa, om man säger så... Till mitt försvar har jag gått upp ca 6-7 kg sedan jag gjorde mitt personbästa i det spåret. Ska försöka orka att ta fram min historik från apparna och lägga in den här så att jag kan gå tillbaka så långt som möjligt och jämföra.

 

Hursomhelst, igår (3 maj) var det dags för ett nytt besök på gymmet och på löpbandet. Denna gång kände jag mig riktigt fräsch i kroppen och när jag sprungit en stund tänkte jag att "jag skulle kunna springa hur långt som helst". Jag hade ännu en gång hängt tröjan över displayen, men hade lite koll på klockan lite för att veta när jag sprungit ca 40-minuter. Tidigare har jag slutat springa när jag börjat känna mig trött eller fått lite ont någonstans. Den här gången gjorde jag det inte. Jag kände mig för tävlingsinriktad mot mig själv för att ge upp när det började kännas lite tungt. När jag började känna att jag fick ont i foten tänkte jag först "det kan inte var bra, jag kanske ska gå lite...". Men då kom den lilla jäveln på andra axeln fram och förklarade för mig att "i helvete heller, hur fan ska du kunna få en bättre tid om du ger upp nu?!" och "sluta vara sån jävla 'pussy', det är bara att köra, kom igen nu". (Det knasiga är att detta är faktiska citat ur min inuti-huvudet-dialog, jag har såna ibland...eller rätt ofta). När jag sedan började må illa, eftersom jag ätit lite väl tätt inpå träningen, var jag tvungen att sakta ner lite för att inte må ännu mer illa, eller värre! (Med emetofobi/spyfobi blir man lite försiktig).

 

När det slutligen gått ca 40 minuter tog jag bort tröjan så att jag kunde se mitt resultat: 5,4 km på 43 minuter. PERSONBÄSTA, MOTHERFUCKER!!!!!!!!!! Så jävla skönt kändes det verkligen! Sjukt motiverande och belönande känsla! Det var verkligen som att vinna en match. JAG VANN! Mot mig själv!

 

Insåg hur fruktansvärt tävlingsinriktad jag är, men också hur bra motivation det ger! Jag har hittat min nya trigger! GÖTT! 

 

Idag tänkte jag ha en ledig dag och bara vila. Det är sällan jag bara har tid. Utan att ha något planerat. Jag låg i soffan och försökte hitta något på Netflix att titta på, fanns inget intressant, hann scrolla igenom Aftonbladet, Facebook och Instagram ett par gånger också. Förhandlade med mig själv när jag låg där i soffan:

"Ska jag åka till gymmet en sväng, trots att jag är trött? Nej, du behöver vila kroppen lite. Stanna i soffan!"
"Ska jag blogga? Nej, ingen inspiration, ligg och bara chilla lite nu!".
"Ska jag tvätta lite kanske? Nej, ingen lust, dessutom ska du bara ta det lugnt ju. Vila nu!!".
"Ska jag inte ta fram målarboken iallafall? Nej, ligg här och ta det lugnt har jag ju sagt!!"."Men kanske gymmet ändå.....? MEN NEJ, CHILLA NER NU!"
"En liten löptur runt Söderby då, det är lagom? JAJA, skitsamma, jag ger upp. Gå ut och spring då..!"

 

Det blev en joggingtur runt Söderby på 14.05 min. (ca 2,1 km) och det var riktigt skönt att komma ut. Skönt väder, rätt skönt tempo men inget PB denna gång men nöjd ändå!

 

Nu är jag äntligen igång igen och nu börjar träningsberoendet smyga sig på... I LOVE IT!

 

Har förstått att sömn är lika viktigt som allt annat när det kommer till förbränning och viktnedgång. Lika bra jag sover då... Good night people! <3

 

XXX

 

 

 

 

Det finns många olika relationer i en människas liv. Jag tänkte skriva om en av mina relationer. Min relation till mat. 

 

När jag var liten kunde jag äta i stort sett vadsomhelst, och vad jag kan minnas var det inget som påverkade mig utom att jag blev mätt. Det var först när jag slutade gymnasiet som jag började gå upp i vikt, och det gjorde jag i en rasande fart. Rätt var det var hade den pinnsmala tjejen förvandlats till en tjock ung kvinna (det var så jag kände mig iallafall). Det fanns en positiv sak för den tidigare "plankan" - bröst! Jag tror att mer eller mindre alla kvinnor vill ha bröst, oavett om de är stora eller små. För mig har det alltid legat så mycket kvinnlighet i bröst, och att äntligen inte bara vara platt över bröstet har varit ett litet plus i viktökningen. 

 

Jag har, så länge jag kan minnas, älskat mat och godsaker. Jag har blivit expert på att hitta anledningar att fira, just för att få äta extra gott och mycket. "Jo, men min kompis mosters hamster fyller år idag...". 

 

Jag är en känsloätare. Oavsett hur jag känner är det just känslan som blir bortförklaringen till att äta. Jag äter när jag är ledsen, jag äter när jag är glad. Jag äter när jag är stressad, jag äter när jag har tråkigt. Jag äter när jag är pigg, jag äter när jag är trött.

 

Idag kom jag på mig själv med att äta för att jag hade tråkigt. Det var ett tag sedan, men det var nästan hyteriskt. Jag började gå i skåpen för att kolla vad som fanns. Jag blir väldigt kreativ när jag är sugen - jag slog ihop en varsin portion cheesecake till efterrätt till ikväll. Eftersom det fanns både philadelphia-ost, digestivekex och grädde hemma (varor som vanligtvis inte bor i mina skåp) fanns allt som behövdes. Som alltid när jag bakar slickade jag skålen ren. Det fanns dessutom så att jag skulle kunna äta lite kex med ost. Letade vidare i skåpen och hittade lite vit choklad som legat sedan ett par månader. Hittade även nachos sedan taco-lunchen igår, som jag tog ett innan jag stoppade in även dem i skåpet. 

 

I måndags skrev jag in mig i viktväktarna igen. Gått ner 0,8 kg på de första 6 dagarna. Dagens "lilla"fail blir den sista på ett tag nu. Jag SKA klara detta nu!

 

För mig handlar det så mycket om motivation. Har jag tillräckligt mycket motivation är det inte ens svårt att lyckas. Suget är i stort sett obefintligt då dessutom!

 

Jobbade hårt för att bli av med sockerberoendet förra månaden, och det gick bra. Nu ska det inte vara lika svårt! Min motivation denna gång är London, kanske inte helt ovanligt. Den 11 juni åker jag och Malin till London för att gå på Downlad Festival! Det kommer bli sjukt nice, och ännu mera nice om jag når min målvikt innan dess (62 kg). Med hjälp av viktväktarnas verktyg och träning kommer det gå. Det ska gå. Det MÅSTE gå.

 

Jag brukar oftast säga att jag börjar igen på måndag. Detta gäller även denna gång... Fast nu pratar vi inte nystart, bara omstart. Efter helgens alla godsaker är det dags att komma igång på riktigt (perfekt att göra det i mars när i stort sett alla jag känner fyller år... *För att överdriva en gnutta*)

I går var alla hjärtans dag och jag blev ordentligt bortskämd av min underbara sambo. Det började på morgonen, då fick jag en present. Det var en fantastiskt fin Thomas Sabo-berlock i form av ett flygplan. Blev fantastiskt glad och satte på den på mitt halsband direkt.
Därefter åkte jag till gymmet medan Johan åkte till frissan. (Fick skjuts och blev hämtad - lyx)
När vi kom hem gjorde vi jag mig i ordning och efter en stund åkte vi in till stan, där vi tänkte att vi promenerar tills vi hittar en restaurang att äta på. Lättare sagt än gjort på alla hjärtans dag. Efter en och en halv timme hamnade vi på Jensens Böfhus på Sveavägen.
Båda var vrålhungriga och maten var över förväntan! Har ganska mycket erfarenhet av restaurangkedjan och nöjdheten har varierat kraftig mellan gångerna men denna gång var det verkligen supergott, köttet var perfekt stekt och servicen var bra.
Johan bjöd mig på middagen, trots att vi hade fått en peng av mamma och pappa att äta för. Pengen sparas till nästa tillfälle :)
Tycker man får sån kvalitetstid när man äter ute. Inte bara för att man slipper laga mat men ofta hinner man prata om sånt man inte pratar om i vardagen.

 

Uppskattar verkligen en mysig dejt som den igår. Man blir på något sätt lite nyförälskad, och bara att känna sig extra uppskattad och att få uppskatta någon tillbaka lite mer än vanligt känns underbart. Det är något jag aldrig tar för givet! 

 

Har mycket inspiration att blogga om dagarna, men finner ingen tid till det. Hoppas på en lugn vecka men räknar inte med en sådan.

Saker jag vill blogga om:
Skolan

Jobb vad jag vill och hoppas på, både heltid och sommarjobb (Språkreseledare)

Praktiken som kommer

Thailand?

Övriga resor jag vill göra

Träning, kost och mål och dess resultat

Vårkänslor

Saknad

Längtan

Listan är låååång, men vad ska man göra. Har bara 10 fingar att skriva med. ;) Måste börja nånstans. Hoppas jag får tid att sätta mig och skriva lite. :D

 

Till nästa gång - Puss och kram, och ta inget för givet <3

Tävlingsinriktad som man är har tanken slagit mig flera gånger. Min träning, kost och alla som hör till har blivit en tävling mot mig själv. När man tävlar mot sig själv, är det bara en själv som bestämmer om man ska vinna eller förlora. Man kan välja att fuska, men den enda man ljuger för är sig själv.

 

Varit på gymmet igår och idag,, och äntligen har jag kommit över den där tröskeln där jag inte bara tränar på en "bekväm-jobbigt-nivå", utan faktiskt kör hårt. Såhär har träningen sett ut dessa två dagar:

7 januari:

Crosstrainer 2x20 min, styrketräning ben, rumpa, insida lår, rygg och mage (100 situps)

 

8 januari:
Crosstrainer 2x20 min, magövningar (200 situps)

 

Spenderade 2 timmar på gymmet igår, och 1,5 timmar idag. Just nu älskar jag verkligen att vara där. Jag har motivationen och viljan. Numera känner jag inte efter innan jag åker dit. Jag frågar inte mig själv om jag har lust eller inte. Jag gör det bara. Hade jag frågat mig själv om jag har lust, hade jag säkert sagt ja, så som det känns idag. Nästa projekt blir att komma över att det är tråkigt att träna armarna. Är väldigt svag i armar och överkroppen, och vet inte riktigt hur jag ska komma igång och träna dem. Hatar att ha träningsvärk i armarna också, eftersom man använder dem rätt mycket i vardagen, och d är det jobbigt att skaka i armarna och händerna. Tycker dock att det är sjukt snyggt med vältränade armar, så det är väl egentligen bara att köra igång. 

 

Imorgon blir det ingen högintesntiv träning. Möjligvis en promenad, annars tänkte jag faktiskt ta det lugnt och låta kroppen återhämta sig lite. Hoppas bara att jag inte blir allt för rastlös.

 

 

Idag har varit min första dag helt utan Cola/Cola Zero sedan urminnes tider. Ger mig själv lite extra beröm eftersom jag var på affären idag, väl medveten om att det inte finns någon Cola hemma, och ändå lät jag bli att köpa. (Kanske verkar skitenkelt för de flesta, men inte för mig). Heja mig!

 

Nu har halva tiden gått på min utmaning, och har kommit mer än halvvägs till mitt mål. Vet att det inte låter mycket för världen, men har gått ner 1,6 kg hittills. Vet också att mestadels är vätska, men det är kilon det med, och framförallt det som gör att jag ser "kramgo" ut. 

 

En vecka kvar, sen är jag och Malin i London. UNDERBART! <3 Double Trouble, back in Town!!!!! #FuckingAlbatraouZ

 

XXX

Den där härliga känslan, när det börjar gå över. Den är så skön oavsett vad det handlar om. När man har ont någonstans, och det börjar gå över. När man är olyckligt kär, och det börjar gå över. När man är sjuk och det börjar gå över. 

I detta fall pratar jag om när man är beroende av socker och sötsuget börjar gå över. Inte för att man tillfredställt beroende-demonen med mer av den söta drogen, utan för att man låtit bli. I flera dagar. När sötsuget från helvetet hemsökt mig i dagar, och nu börjar det äntligen gå över. 

 

Jag börjar känna mig fräsch igen. Jag har ätit bra mat, jag har tränat och jag har stått emot frestelser. Igår var den jobbigaste dagen, och inte blir det lättare när man har en sambo som tjatar om hur gott det skulle vara med en bit choklad. Jag tror inte han förstår vad det innebär att prata så mycket om sötsaker med/inför en beroende person som försöker sluta. Då har jag ändå försökt förklara för honom att det är jättejobbigt, och att det troligtvis är som att prata om öl med en alkoholist som försöker sluta. Har du som läser detta några tips på hur jag kan få honom att inse allvaret, vänligen lämna dem i kommentarsfältet.

 

Jag börjar ännu en gång känna att jag faktiskt bestämt mig. På riktigt. Inte "jag ska försöka att...". Johan hade en coach i skolan en gång som sa att "om man säger att man ska försöka, går man in med inställningen att man kommer misslyckas". Hon menade att han man verkligen bestämt sig säger man att man "ska göra det" inte "försöka göra det". Det är något han har försökt överföra i mitt tankesätt och visst håller jag med, men jag har tänkt att man visst kan försöka. Nu i efterhand inser jag att jag gått in med inställningen att jag kan misslyckas. Jag har nog aldrig riktigt trott på mig själv. Jag har inte trott att jag kommer klara det, men jag har inte heller trott på mig själv när jag sagt att jag kommer klara det. 

Nu vet jag att jag kan klara det. Jag har ju gjort det förr, och med inställningen och motivationen jag har nu kommer det inte att bli några problem.

 

Maten jag väljer att stoppa i mig är bra, jag tränar och låter bli alkohol, något som verkligen inte är några problem efter en utekväll som spårade ur i mitten av november. Det blev alldeles för mycket och alla mina "inte-okej-att-man-dricker-så-mycket-att...-"rutor kunde bockas för. (Utom att det aldrig blev otrevligt eller aggressivt, tackolov). Just nu känns det som att det skulle göra fysisk ont i kroppen att dricka alkohol, även om jag vet att det inte skulle göra det, men det känns bra att låta bli och låta kroppen vila från sånt "skräp". 

 

Idag var jag på gymmet - körde Löpband 15 min sen fick jag ont i vristen (igen) så jag bytte till crosstrainern. Fantastiskt skönt. Körde 13 min innan jag gjorde några styrkeövningar. Hade tänkt att träna mer egentligen, men det hoppade jag över till förmån för några extra minuter i sängen. Hade bestämt dejt med Malin och vi möttes upp vid bussen. 

Hade en fantastiskt trevlig kväll (inte helt oväntat kanske). Energin har kommit och gått i vågor - ena stunden har vi stort sett stått på bordet och dansat, den andra suttit så djupt man kan i soffan, för att sedan stå och hoppa och dansa igen. Vi har hunnit planera vår kommande London-resa lite, och jag tror detta kommer bi minst lika bra som förra gången. Längtarnågot fruktansvärt, även om det fortfarande känns lite overkligt. 

 

Don't you ever tame your demons, always keep them on a leash.

 

XXX

Förra året tog jag verkligen tag i saker. Jag började året på ca 72,3kg, och gick ner till 62,3kg till juni. Jag började äta vettigt och träna. Utan någon diet gick jag alltså ner 10kg genom att äta helt vanlig mat, bra träning och utan att utesluta något helt! (Undvek dock socker och mjöl i ganska stor utsträckning)

 

Under hösten hamnade jag i något av en formsvacka, och precis som jag alltid gjort började jag "tröstäta". Jag kunde inte hitta någon motivation till att träna heller. Detta innebar en snabb viktuppgång på ca 4,5kg på en månad. Ska kanske ha i åtanke att jag var skapligt "deffad" när jag vägde som minst, och nu är jag så långt ifrån deffad man kan komma. Jag bär förmodligen på en massa vätska som jag hoppas på att bli av med nu när jag minskar ner på sockret och mjölet igen. 

 

Om 14 dagar åker jag till London, och tills dess SKA jag gå ner i vikt. Jag tänker utmana mig själv att gå ner så mycket som möjligt tills dess, och jag tycker inte att 3 kg är helt orimligt (speciellt med tanke på att mycket vätska försvinner fort när jag börjar ta tag i saker). Jag ogillar verkligen ohälsosam vikthets, och detta är absolut inget sånt. Jag kommer göra exakt som jag gjorde förut, alltså äta och träna rätt, dock träna lite mer och inte göra lika många "undantag" med mat och fika. Jag ska bli bättre på att tacka nej när det bjuds, och hoppas att den som bjuder har förståelse, och att jag inte behöver känna mig oartig. 

 

Något jag alltid haft svårt för när det kommer till träningen är att ta ut mig ordentligt. Jag brukar träna tills jag känner att det är jobbigt, sen tar jag det lite lugnare för att återhämta mig. Om jag springer brukar jag lägg mig på en "bekväm jobbigt-nivå", och det tänkte jag försöka bli bättre på att inte göra. 
Den gången jag har lättast att ta ut mig mycket är när jag kör intervallträning. Då ställer jag löpbandet på 12% lutning och kör 30 sekunder, sen trycker jag ner bandet på 11% under tiden jag återhämtar mig, och gör samma sak igen fast med en % mindre för varje intervall. Det är lättare med bestämda siffror och vikter för då är det ju bara att köra, till skillnad från när man "bara kör på".

 

Önskar att jag hade en bra helkroppsspegel att ta före/efterbilder i men den enda vi har sitter i hallen och är ingen bra ta-kort-spegel. Imorgon tänkte jag besöka gymmet en stund, kanske kan ta någon bild där... :) 

 

Håll tummarna för att jag klarar det bra! :D Heja mig!

Någon vidare uppdatering blev det aldrig i London. Sorry för det, men jag får försöka mig på en uppdatering nu istället.

 

Tidig morgon, åkte kl. 05.00 från Trosa, flygningen gick bra och kom fram i tid, trots att vi cirkuerade runt i luften ovanför London i säkert 15-20 minuter innan vi fick landa. Tror aldrig det har tagit å lång tid på flygplatsen som denna gång innan jag kom iväg. Väldigt mycket folk, fick vänta ett tag på bussen dessutom. Som tur är, har jag väldigt lätt att sova på bussen så jag somnade direkt. Åkte raka vägen hem till Iain, där jag skulle få bo under veckan tillsammans med honom och hans mamma. 

Han mötte upp mig vid tåget, så gick vi sedan tillsammans hem till honom, där vi satte oss i hans rum och snackade skit och bara hängde. Hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle ta en tupplur eller inte. Det slutade med inte. Istället spenderade vi hela kvällen med att bara umgås, pratade lite med hans mamma också. Beställde mat på nåt fish'n'chips-ställe sen fortsatte kvällen i samma spår som tidigare innan vi gick och la oss för natten. 
På tisdagen gick vi upp väldigt tidigt för att åka till sjukhuset med Iain's mamma som hade en läkartid kl.09. Vi skulle följa som stöd, och det uppskattade hon väldigt mycket. När hon "checkat in" i receptionen gick vi vidare för att äta frukost. Otroligt nog hamnade vi på Mora Street - jag såg det som ett tecken, kommer till det senare. Vi hamnade på ett café i närheten som var ganska trevligt åt frukost innan vi åkte in till Oxford st. för att besöka Primark. Blev lite shopping, och sen åkte vi till Tower of London för att titta på första-världskriget-utställningen, där de hade över 800.000 handgjorda röda vallmoblommor i keramik. Fantastiskt vackert.

Åkte hem igen, vilade en stund innan vi tittade på brorsans match mot Västerås. Här kommer vi till tecknet från Mora Street - Patrik gjorde sitt första hockeyallsvenska mål(!!!). Snacka om coolt!!! Åh gissa om syrran, Patriks störta fan, blev glad?! Jo då, det vill jag lova. Var lite tvekamheter kring målet med det blev godkänt. 

 

På onsdagen åkte jag till WTM-mässan, som faktiskt var anledningen till att jag åkte över till London från början. Spenderade några timmar där, men kände att jag kanske inte hade så mycket att hämta där egentligen. Tror absolut att det är ett perfekt ställe att åka till om man vill göra business, om man jobbar på en resebyrå "på riktigt", för det var verkligen hur stort som helst. En perfekt plats att knyta kontakter och göra affärer. 

 

Tillbaka hem igen innan vi åkte och handlade för att laga svenska köttbullar. Började shoppingen på IKEA (lingonsylt), och sen shoppade vi resten på Tesco. 
Maten tog en stund att laga men blev fantastiskt god (och populär). Hamnade i Matkoma2000, så det blev soffläge resten av kvällen.

Torsdagen spenderades också i soffan, först med massa hockeyklipp under tiden vi åt gårdagens köttbullar med potatismos, därefter spelade vi FIFA på Xbox. Jag vann 2 matcher vilket kändes extra bra eftersom jag spelade mot en Xbox-expert. Kan också vara så att han lät mig vinna. En riktig gentleman det där....

På kvällen gick vi hem till Darren för att byta sport, till hockey och NHL15. Jag var sämst i rummet på spelet. När Swe (jag) mötte UK (Iain) förlorade jag med typ 6-1. Inte okej... Jättetrevlig kväll, med mat, spel och trevligt sällskap (dessutom ett gäng svordomar). Tog en taxi hem, gick och la oss ganska snart efter att vi kom hem. 

 

Även fredagen spenderades i soffan - tittade på roliga klipp på youtube, innan vi drog igång S&M-DVD:n med Metallica. Han hade aldrig sett den förr så det var kul att få visa honom vad han har missat. Hela fredagen var vi båda lite deppiga eftersom jag snart skulle åka hem och eftersom vi inte visste när vi skulle ses nästa gång. Passade på att bara vara med varandra hela dagen, utan att göra något särskilt - riktigt mysigt. Kändes som att tiden sprang iväg trots det lugna tempot. Packade ihop mina saker, och sen kramades vi massor innan jag var tvungen att hoppa in i taxin för att inte bli sen till flyget. Hade verkligen en fantastisk vecka tillsammans, och det känna som att det blir jobbigare och jobbigare att åka hem varje gång. Det är verkligen ett helvete att ha sin bästaste vän bo så långt borta och inte kunna ses när man vill... Jag vet inte vad det är med den där människan, men han är verkligen helt fantastiskt. Trots att han är yngre än mig, känns han som en storebror som jag kan prata med om vad som helst...

 

Sen jag kom hem har jag varit lite deppig till och från, av flera olika anledningar. En stor grej har förstås varit vädret - det har varit rekordfå soltimmar, i fredags hade Stockholm haft 2.. två (TVÅ?!?!) soltimmar i hela november. Jag/Vi har dessutom haft en del beslut att fatta (berättar om det senare för det är en lång historia). 

 

Förra helgen var det party all the way, lite (mycket) för mycket på lördagen. Tjejkväll med Marlene (Malin) på fredagen, med skumpa, musik, karaoke och tjejsnack. Lördagen började lugnt, med tjejmiddag men sen gick vi till en rockbar där det blev alldeles för mycket dricka... Hade en fantastisk helg, men nu ska jag nog låta min lever vila lite. HUA!

 

I och med min lilla formsvacka har jag fallit tillbaka i gamla vanor igen, och ätit mycket onödigt. Känner mig helt ur form nu och vill tillbaka där jag var! Motivationen slog till idag när jag gick igenom mitt instagramkonto och hittade denna bild:

 

 

 

3 veckor på min LIA har varit fantastiskt roligt. Lär mig massor och kollegorna är jättehärliga! 

Imorgon åker jag till London igen. Ska gå på WTM-mässan och är sjukt exalterad!  

Lyckades lura med mig Johan till gymmet i förmiddags. Det var ett helt fantastiskt skönt pass. Svettades massor (ja, jag vet för de flesta är det ingen big deal men gör mig är det det! :) ) för första gången i mitt liv svettades jag i pannan, så mycket att det var blött! Fantastiskt härligt! 

Efter det åkte vi till Robbans och köpte en varsin sallad. 

Nu blir det packning i turbotempo innan vi åker till Trosa för att äta middag och övernatta. Känns lyxigt att få skjuts till Skavsta imorgon bitti! Är bortskämd men väldigt tacksam! <3 

Ska försöka uppdatera under tiden i London, men vet att jag brukar glömma och ha annat för mig! Ska göra vad jag kan! :)

XXX

Idag kändes det verkligen som bästa träningspasset någonsin (om inte annat - på jävligt länge). Jag körde ungefär samma styrketräning som sist, fast lite mer kontrollerad vilotid m.m. 

 

Här kommer dagens träningsdagbok:

Löpband - 2,55 km/20min/162kcal/Avr.speed 7,4km/h
Leg Extention (lårlyft) - 12x4/15kg
Abductor (Ass) - 12x4/35kg

Vadpress - 12x2 + 14x2/15kg

Adductor (ljumskar/insidalår) - 12x2/15kg. 12x2/20kg. 12x1/25kg

Benpress - 12x4/50kg
Rygglyft - 15+10+10+10
Medicinbollvrid/mage - 30+30+30

Situps - 20+20+25+20

 

Det började riktigt bra. Jag kunde verkligen känna skillnad med löpningen, att jag verkligen orkade mer!! När jag sprungit i 10 minuter kändes det som att jag kunde springa en mil, som att jag knappt var anfådd, men eftersom jag redan planerat för styrketräning kändes det som att jag ville hålla mig till det. 

 

Styrketräningen gick bra, och det känns som att jag bara behöver träna lite på tekniken så kan jag snart öka på vikterna.  

Efter träningen satte jag på den argaste låten jag har, och väntade på ett särskilt parti i låten, och plockade fram min allra mörkaste sida. När det kom igång gick jag crazy på boxningssäcken och jävlar vilken härlig känsla. Vet inte varför men jag blev alldeles hög på adrenalin och efter att jag slagit som en tok i ca 15 sekunder var jag alldeles skakis och uppumpad på energi. Kanske skulle köpa sig en boxningssäck att ha hemma... 

Har tenta i affärsjuridik imorgon. Har varit dålig på att plugga idag. Panikplugg imorgon förmiddag. Hoppas koncentrationen är bättre då! :D

 

Tänkte dela med mig av min arga låt (förlåt mamma, men jag tycker faktiskt den är bra, trots det ovårdade språket <3 ) Här är den:

 

 

XXX

Anledningen till att jag aldrig gjort det förr är för att jag är rädd att göra fel, och då dels skada mig, men också att jag är rädd att göra bort mig. Jag har alltid haft 1000-tals hjärnspöken som följer mig i livet, och just gällande styrketräning har det funnits fler än ett. Idag tog jag tag i skiten och dödade en hel klunga av dem. 

Mycket hjälp har jag fått av Liza som följde med mig och tränade för några veckor sedan och agerade PT/träningskompis. 

Eftersom vi hade "sovmorgon" idag passade jag på att träna på förmiddagen. Gick upp redan kl 8 och åt frukost. Var på gymmet vid 9-tiden. 

Började med promenad/löpning i 25 minuter för att värma upp, sen körde jag styrka i lår, rumpa, insida lår, lite benpress, vader, rygg och mage, så typ magen och nedåt kan man säga. Det sista jag gjorde innan jag gick hem var att slå tre slag, så hårt jag kunde, i boxningssäcken som hänger där. 

Känslan av att gå utanför sin comfort-zone och att det känns bra, i kombination med dessa tre slag (samtidigt som FiveFingerDeathPunch spelar "burn motherfucker, burn motherfucker, burn!!), den känslan går inte riktigt att beskriva på ett bra sätt. Här kommer mitt sätt att beskriva: Kroppen kändes liksom som den mjukaste sanden på en tropisk sandstrand, eller som det fluffigaste molnet på himlen. Så avslappnad och lugn, samtidigt som den är så pumpad med energi och glädje! 

Igår spelade Patrik sin första match i hockeyallsvenskan i Mora-tröjan. Första perioden var riktigt bra, Timrå kom igen i den andra och Mora vann slutligen med 2-1. Mora gick ner på folk (det där kan bli kul beroende på hur man väljer att läsa det), så Pysen spelade inget i tredje perioden. Det var en helt sjuk känsla att se honom i närbild på TV, kommentatorerna passade på att kort presentera honom med: "Patrik Karlkvist som öste in poäng under de två senaste åren i Västervik". 

Match igen på fredag, dock samtidigt som jag är iväg på tjejkväll! Får väl se om man kan ha matchen på ändå... :) 

Ikväll spelar SSK sin första match för säsongen. Ska bli spännande att se! (Thank god for Viaplay) kommer bli en kul höst/vinter med massa hockey! 

Det enda jag är lite sur över är att den viktigaste matchen på hela hösten krockar med min London-resa. Nåja, man kan inte få allt här i livet!