Packes Syrra

Helgen spenderades i London, typ. Bodde en halvtimmes tågresa söder om London, men man får väl anse att det räknas. 

Malin och jag gjorde en favorit i repris, fast denna gång blev det inte lika mycket shopping men lite mer sightseeing. Fick det överstökat redan på torsdagen, samma dag vi kom dit. På fredagen åkte vi til East Croydon för att shoppa lite. Iain, Darren och Josh följde med. Vi började på Primark, och grabbarna höjde lite på ögonbrynen när jag efter ca 30-40 min sa att jag var klar. "Redan?!". Jo då. Hittade det jag skulle och lite till, men hade inte så mycket pengar att shoppa för. Dessutom var det sista Johan sa innan jag åkte hem: "Kom inte hem med en massa nya kläder nu, eftersom du inte har plats för det du redan har". 

Därefter skulle Iain hitta en födelsedagspresent till Darren som fyllde år just den dagen. Vi andra gick och tog en fika på Starbucks. Mycket trevligt. 

Därefter åkte vi tillbaka till Iain, lämnade av våra nyinhandlade saker och gick sedan hem till Darren för att hänga där resten av kvällen. Spelade NHL15, lyssnade på musik och åt mat från ett "fried chicken"-ställe. Åt den godaste kycklingburgaren i hela mitt liv! Mums!

 

På lördagen gick vi ut på kvällen. Först till en pub, med livemusik och trevligt folk. De stängde vid midnatt och då skulle vi vidare till nån klubb. Uppstod en del irritation under kvällen eftersom vi kom ifrån varandra och kommunitkationen var dålig, men Sam, Iains kompis, tog hand om mig och Malin. Gick tre gick in på en klubb själa, medan de andra försvann ut i natten. Hade riktigt trevlig trots irritationsmomentet. Dansade nästan hela kvällen. 

Sam var helt fantastikt och väldigt omhändertagande. Han försökte fixa sovplats på ett hotell åt oss när det verkade som att vi inte skulle kunna sova hos Iain som planerat. Han har dessutom en fantastisk förmåga att läsa av mig, och vet precis hur jag känner trots att jag inte sagt något, och tillochmed när jag försöker att inte visa hur jag känner. Vi lyckades tillslut få tag på Iain, och vi tog oss sedan hem till honom för att sova där. 

För första gången i mitt liv såg jag ett slagsmål utan att bli det minsta rädd. Vet inte om det var för att jag var irriterad, trött, lite alkoholpåverkad eller om det var en blandning av allt. Det var förvisso på andra sidan gatan, men jag fortsatte gå lugnt och sansat och stannade inte för att titta. 

Senare såg vi ytterligare något som kunnat sluta i ett salgsmål om inte de övriga i sällskapet hade gått in för att bryta. 

 

Vaknade på morgonen och var rätt trött men mådde i övrigt väldigt bra. Skönt! Jag och Malin åkte in till East Croydon för att äta på McDonalds, och sen åkte vi tillbaka igen. Skulle gått på hockey egentligen, men missade tåget, så vi gick till Darren istället. Spelade lite TV-spel, spelade Cluedo (Harry Potter versionen) och sen hängde vi bara där. Killarna var väldigt nyfikna på Sverige och svenskan. Kul att få känna sig lite exotisk xD 

 

Måndagen spenderades framför TV:n innan vi packade ihop för att åka hem till Sverige igen. Åt lunch på Pret innan vi tog bussen till Stansted. Tyckte att vi var ute i god tid, men när vi klev på bussen fick vi veta att det var kaos i trafiken och att vi skulle vara framme vid flygplasten ca 19.10 - 15 minuter innan vår gate skulle stänga. Britterna är fantastiskt bra på att beräkna hur lång tid det tar att åka - 19.11 klev vi av bussen och började springa mot flygplatsen. En kvinna som jobbade på fygplatsen informerade oss att det skulle ta ca 25 min att gå genom den vanliga säkerhetskontrollen, så vi valde att köpa en "fast track"-biljett. För 40 kr kan man gå igenom en snabbsäkerhetskontroll. Snabbade oss till gaten och slapp stå i kö eftersom de flesta redan klivit ombord på planet. Close call, så nästa gång är vi ute i bättre tid. 

Landade i tid, och tog bussen till Centralen och taxi hem till Malin. Jag hade lite tur eftersom pappa jobbade i stan, så han och hans kollega hämtade mig och körde hem mig mitt i natten.

Johan, som fått beskedet att jag inte skulle komma hem blev skapligt rädd när jag klev innanför dörren. Var inte meningen att skrämmas, men ville överraska honom lite. Trodde han skulle förstå att det var jag, men tror det var lite svårt att koppla i hjärnkontoret när det var mitt i natten.

 

Är klart nöjd med resan! Känns alltid som att tiden går så fort när man har roligt. Saknar mina favoritbritter redan, och längtar till nästa gång vi ses igen <3 

Malin behöver jag inte sakna allt för länge eftersom vi ska ses redan på lördag! <3 You and me baby!! <3

 

Bildinlägg kommer förhoppningsvis snart! 

 

XXX

Två vilodagar har det blivit sedan i fredags, idag är det söndag. Det känns ändå väldigt bra. Blir en vända på gymmet imorgon, förmodligen en ordentlig sväng på crosstrainern, som just nu är min favoritmaskin på gymmet. På den känner jag verkligen att jag tar ut mig ordentligt, och kör så att svetten bokstavligt talat rinner (något som inte är allt för vanligt förekommande hos mig).

 

Resultatet på vågen efter 10 dagars kämpande är -2,2 kg. Det känns jätteskönt, och inte alls omöjligt att gå ner ytterligare 0,8 kg till på torsdag. Håll tummar och tår att min kropp vill samma som jag! :D 

 

Igår firade jag och Johan vår 9+1 årsdag. Tanken var att vi skulle äta finmat och sen åka på bio, men eftersom det inte gick nån film vi båda ville se bestämde vi oss för att bowla istället. Jag åkte först till gymmet och när jag åkte därifrån var snöstormen i full gång. Med 7 cm nysnö kände jag inte för att åka nånstans eftersom det fortfarande kräksnöade, så vi bestämde oss för att vara kvar hemma. 

Det hela slutade med mjukisbyxor, ofixat hår, inget smink men en jävligt god middag och en mysig filmkväll i soffan. <3 Behöver inte vara "lyxigare" än så när man hängt ihop i 9 år. Min förhoppning är dock att vår 10 årsdag blir något "lyxigare" än mjukisbyxor :D

 

Dagen idag har spenderats ihop med Liza. Vi har ägnat all tid till att snacka skit och en liten stund åt vi middag också. Kycklingsallad med halloumi och limesås. Mums!! :D

 

 

Tävlingsinriktad som man är har tanken slagit mig flera gånger. Min träning, kost och alla som hör till har blivit en tävling mot mig själv. När man tävlar mot sig själv, är det bara en själv som bestämmer om man ska vinna eller förlora. Man kan välja att fuska, men den enda man ljuger för är sig själv.

 

Varit på gymmet igår och idag,, och äntligen har jag kommit över den där tröskeln där jag inte bara tränar på en "bekväm-jobbigt-nivå", utan faktiskt kör hårt. Såhär har träningen sett ut dessa två dagar:

7 januari:

Crosstrainer 2x20 min, styrketräning ben, rumpa, insida lår, rygg och mage (100 situps)

 

8 januari:
Crosstrainer 2x20 min, magövningar (200 situps)

 

Spenderade 2 timmar på gymmet igår, och 1,5 timmar idag. Just nu älskar jag verkligen att vara där. Jag har motivationen och viljan. Numera känner jag inte efter innan jag åker dit. Jag frågar inte mig själv om jag har lust eller inte. Jag gör det bara. Hade jag frågat mig själv om jag har lust, hade jag säkert sagt ja, så som det känns idag. Nästa projekt blir att komma över att det är tråkigt att träna armarna. Är väldigt svag i armar och överkroppen, och vet inte riktigt hur jag ska komma igång och träna dem. Hatar att ha träningsvärk i armarna också, eftersom man använder dem rätt mycket i vardagen, och d är det jobbigt att skaka i armarna och händerna. Tycker dock att det är sjukt snyggt med vältränade armar, så det är väl egentligen bara att köra igång. 

 

Imorgon blir det ingen högintesntiv träning. Möjligvis en promenad, annars tänkte jag faktiskt ta det lugnt och låta kroppen återhämta sig lite. Hoppas bara att jag inte blir allt för rastlös.

 

 

Idag har varit min första dag helt utan Cola/Cola Zero sedan urminnes tider. Ger mig själv lite extra beröm eftersom jag var på affären idag, väl medveten om att det inte finns någon Cola hemma, och ändå lät jag bli att köpa. (Kanske verkar skitenkelt för de flesta, men inte för mig). Heja mig!

 

Nu har halva tiden gått på min utmaning, och har kommit mer än halvvägs till mitt mål. Vet att det inte låter mycket för världen, men har gått ner 1,6 kg hittills. Vet också att mestadels är vätska, men det är kilon det med, och framförallt det som gör att jag ser "kramgo" ut. 

 

En vecka kvar, sen är jag och Malin i London. UNDERBART! <3 Double Trouble, back in Town!!!!! #FuckingAlbatraouZ

 

XXX

Den där härliga känslan, när det börjar gå över. Den är så skön oavsett vad det handlar om. När man har ont någonstans, och det börjar gå över. När man är olyckligt kär, och det börjar gå över. När man är sjuk och det börjar gå över. 

I detta fall pratar jag om när man är beroende av socker och sötsuget börjar gå över. Inte för att man tillfredställt beroende-demonen med mer av den söta drogen, utan för att man låtit bli. I flera dagar. När sötsuget från helvetet hemsökt mig i dagar, och nu börjar det äntligen gå över. 

 

Jag börjar känna mig fräsch igen. Jag har ätit bra mat, jag har tränat och jag har stått emot frestelser. Igår var den jobbigaste dagen, och inte blir det lättare när man har en sambo som tjatar om hur gott det skulle vara med en bit choklad. Jag tror inte han förstår vad det innebär att prata så mycket om sötsaker med/inför en beroende person som försöker sluta. Då har jag ändå försökt förklara för honom att det är jättejobbigt, och att det troligtvis är som att prata om öl med en alkoholist som försöker sluta. Har du som läser detta några tips på hur jag kan få honom att inse allvaret, vänligen lämna dem i kommentarsfältet.

 

Jag börjar ännu en gång känna att jag faktiskt bestämt mig. På riktigt. Inte "jag ska försöka att...". Johan hade en coach i skolan en gång som sa att "om man säger att man ska försöka, går man in med inställningen att man kommer misslyckas". Hon menade att han man verkligen bestämt sig säger man att man "ska göra det" inte "försöka göra det". Det är något han har försökt överföra i mitt tankesätt och visst håller jag med, men jag har tänkt att man visst kan försöka. Nu i efterhand inser jag att jag gått in med inställningen att jag kan misslyckas. Jag har nog aldrig riktigt trott på mig själv. Jag har inte trott att jag kommer klara det, men jag har inte heller trott på mig själv när jag sagt att jag kommer klara det. 

Nu vet jag att jag kan klara det. Jag har ju gjort det förr, och med inställningen och motivationen jag har nu kommer det inte att bli några problem.

 

Maten jag väljer att stoppa i mig är bra, jag tränar och låter bli alkohol, något som verkligen inte är några problem efter en utekväll som spårade ur i mitten av november. Det blev alldeles för mycket och alla mina "inte-okej-att-man-dricker-så-mycket-att...-"rutor kunde bockas för. (Utom att det aldrig blev otrevligt eller aggressivt, tackolov). Just nu känns det som att det skulle göra fysisk ont i kroppen att dricka alkohol, även om jag vet att det inte skulle göra det, men det känns bra att låta bli och låta kroppen vila från sånt "skräp". 

 

Idag var jag på gymmet - körde Löpband 15 min sen fick jag ont i vristen (igen) så jag bytte till crosstrainern. Fantastiskt skönt. Körde 13 min innan jag gjorde några styrkeövningar. Hade tänkt att träna mer egentligen, men det hoppade jag över till förmån för några extra minuter i sängen. Hade bestämt dejt med Malin och vi möttes upp vid bussen. 

Hade en fantastiskt trevlig kväll (inte helt oväntat kanske). Energin har kommit och gått i vågor - ena stunden har vi stort sett stått på bordet och dansat, den andra suttit så djupt man kan i soffan, för att sedan stå och hoppa och dansa igen. Vi har hunnit planera vår kommande London-resa lite, och jag tror detta kommer bi minst lika bra som förra gången. Längtarnågot fruktansvärt, även om det fortfarande känns lite overkligt. 

 

Don't you ever tame your demons, always keep them on a leash.

 

XXX

Förra året tog jag verkligen tag i saker. Jag började året på ca 72,3kg, och gick ner till 62,3kg till juni. Jag började äta vettigt och träna. Utan någon diet gick jag alltså ner 10kg genom att äta helt vanlig mat, bra träning och utan att utesluta något helt! (Undvek dock socker och mjöl i ganska stor utsträckning)

 

Under hösten hamnade jag i något av en formsvacka, och precis som jag alltid gjort började jag "tröstäta". Jag kunde inte hitta någon motivation till att träna heller. Detta innebar en snabb viktuppgång på ca 4,5kg på en månad. Ska kanske ha i åtanke att jag var skapligt "deffad" när jag vägde som minst, och nu är jag så långt ifrån deffad man kan komma. Jag bär förmodligen på en massa vätska som jag hoppas på att bli av med nu när jag minskar ner på sockret och mjölet igen. 

 

Om 14 dagar åker jag till London, och tills dess SKA jag gå ner i vikt. Jag tänker utmana mig själv att gå ner så mycket som möjligt tills dess, och jag tycker inte att 3 kg är helt orimligt (speciellt med tanke på att mycket vätska försvinner fort när jag börjar ta tag i saker). Jag ogillar verkligen ohälsosam vikthets, och detta är absolut inget sånt. Jag kommer göra exakt som jag gjorde förut, alltså äta och träna rätt, dock träna lite mer och inte göra lika många "undantag" med mat och fika. Jag ska bli bättre på att tacka nej när det bjuds, och hoppas att den som bjuder har förståelse, och att jag inte behöver känna mig oartig. 

 

Något jag alltid haft svårt för när det kommer till träningen är att ta ut mig ordentligt. Jag brukar träna tills jag känner att det är jobbigt, sen tar jag det lite lugnare för att återhämta mig. Om jag springer brukar jag lägg mig på en "bekväm jobbigt-nivå", och det tänkte jag försöka bli bättre på att inte göra. 
Den gången jag har lättast att ta ut mig mycket är när jag kör intervallträning. Då ställer jag löpbandet på 12% lutning och kör 30 sekunder, sen trycker jag ner bandet på 11% under tiden jag återhämtar mig, och gör samma sak igen fast med en % mindre för varje intervall. Det är lättare med bestämda siffror och vikter för då är det ju bara att köra, till skillnad från när man "bara kör på".

 

Önskar att jag hade en bra helkroppsspegel att ta före/efterbilder i men den enda vi har sitter i hallen och är ingen bra ta-kort-spegel. Imorgon tänkte jag besöka gymmet en stund, kanske kan ta någon bild där... :) 

 

Håll tummarna för att jag klarar det bra! :D Heja mig!

Ett år tog slut igår, och ett nytt började idag.

 

Första januari - årets tråkigaste dag. Det har jag tyckt hela mitt liv, och kommer förmodligen alltid att tycka det också. Vet inte varför men jag kan tänka mig att det är som att börja läsa en ny bok (inte för att jag gör det så ofta) - man vet inte om den är bra. Kan ju lika gärna vara 365 skittråkiga sidor. Eller som när man ska börja skriva en lång uppsats, man vet inte riktigt var man ska börja eller vad man ska skriva om, så man sitter där och stirrar ut i luften.

 

Jag brukar skriva nån form av recap för året som varit men jag har verkligen inte någon inspiration att skriva om alla månader, men här kommer några utvalda höjdpunkter:

14 januari firade vi vår 8årsdag, och passade på att förlova oss. Fick ringarna lagom till alla hjärtansdag!