Packes Syrra

Har just kommit tillbaka från en dejt med Iain och Darren, mina två bästa vänner i London! 

Vilken fantastiskt underbart härlig kväll! 

Gick och väntade på att de skulle få sina planer överstökade under dagen så skulle de höra av sig när de var klara. 

Dröjde ända fram till kl var 18 innan de var färdiga, och jag som gått och varit Pirrig hela dagen i väntan på att höra av dem. Så pirrig att jag glömt att äta ordentligt! 

Via sms-kontakt hördes vi av och bestämde oss för att mötas vid leicester square. Pulsen rusade precis som vanligt och blev alldeles skakis ju närmare jag kom. 

När vi väl suttit och pratat ett litet tag började nervositeten avta och kvällen avslutades med att jag inte var det minsta nervös och babblade på precis som vanligt. 

Vi började med att mötas på Burger king, och satt där och pratade. 

Gick därifrån och hamnade på något ställe där man skulle klä ut sig och fotas. Vi valde cowboy/prostituerad-tema där jag och darren var cowboys och Iain var den prostituerade kvinnan. Det var hysterisk roligt och jag kommer troligtvis ha sixpack imorgon eftersom jag skrattade så mycket. Något av det roligaste var när Iain stod och blev ombytt bakom ett skynke och man hör honom säga: "you can see my tan lines"! 

När han kom ut var han vackrare än någonsin. Han hade fått på sig korsett, klänning, hatt och en peruk. När det väl var dags för att fotas var jag tvungen att kämpa för att inte börja skratta. Bilderna blev skitbra och darren köpte 6 av dem på en skiva! 

Vi gick vidare till china town, där vi såg riktiga prostituerade - inte alls lika fina som Iain. 

Gick på en promenad som slutade på trafalgar square där vi satt hela kvällen och bara snackade skit. Gick och köpte fika och spenderade kvällen med att prata mest om språk. De frågade om flera ord på svenska och det var förstås mest ord som inte är särskilt rumsrena. 

Vidare till Victoria där vi skiljdes åt och vi lovade varann att inte vänta 4 år med att ses nästa gång. Bamsekramades flera gånger innan de var tvungna att gå till tåget. 

Hade en av de mest fantastiska kvällarna i mitt liv ihop med dessa underbara unga män. 

Mungiporna befann sig uppe vid öronen och förbi hela vägen hem. Jag nästan dansade tillbaka till mitt hostel... Folk jag mötte måste trott att jag var hög som ett hus... 

XXX 

Flyget blev försenat 6 timmar och när jag kom in i terminalen och såg att mitt planet var försenat till kl 23:25 försökte jag få tag på Johan som hade skjutsat mig till Skavsta. Det tutade upptaget men envis som jag är fortsatte jag ringa och ringa... Och ringa, och ringa. Tillslut hade det gått 2 timmar och 65 gånger hade jag försökt nå Johan, som förövrigt aldrig pratar särskilt länge i telefon. Han har varit hemma och varit sjuk några dagar så han ringde sin syster och trots att han frisknat till lite istället blev sällskapssjuk. Han berättade sen för mig att samtalet avslutades med att Anna konstaterade att mitt flyg var sent efter att hon sett min bild på Facebook. 

Tjurigt värre för min tanke var att han hade kunnat vända och vi hade kunnat äta middag i Nyköping ihop. Så blev då inte fallet. Jag satt istället på Skavsta och tjurade i 6 timmar... 

Väl framme i London var det inga problem att somna på bussen... Vaknade lagom till slutstation där jag skulle ta en taxi till mitt hostel som ligger väldigt nära Victoria. 

Att få tag i en taxi i centrala London kl 03:00 på natten en lördagsnatt är inte det lättaste. När jag väl haffade en, sa chauffören åt mig att jag minsann inte behöver någon taxi. Det är bokstavligt talat nästa vänster. Så jag gick, och insåg än en gång att jag behöver jobba på mitt lokalsinne. Tog fram kartan i mobilen som sa att gatan jag skulle till låg till höger inte vänster. Började svära åt taxichauffören som försökt lura mig åt fel håll. "Hur vågar han lura en ensam tjej mitt i natten i den stora stan" "När fan blev höger vänster?! Nog för att de kör på fel sida av vägen men hur svårt kan det vara?! Jag frågade faktiskt om han var säker på sin sak när han beskrev vägen för mig!" 

Behövde nog inte oroa mig så mycket för de där otäcka psychona som går och pratar med sig själva för i detta fall var jag en av dem. Det hjälpte ändå lite att ha väldigt arg musik i hörlurarna. 

Satte fart åt höger alltså, och följde kartan... När jag, efter 10 minuter, väl kom fram till gatan jag skulle till visade det sig att det finns två gator med liknande namn: belgrave road och belgrave place. Det visade sig att chaffisen visst hade rätt, det var jag som trodde fel! Ännu en gång började jag svära högt för mig själv fast denna gång åt mig själv. "För i helvete Jenny!! Varför ska du aldrig kunna lita på att folk kan sin sak?! Han visste ju exakt var jag skulle! Jävla idiot!" 

Det slutade med att jag gick 100 m och svor innan jag stannade en taxi igen. Jag förklarade att jag vet att det är nära men att jag är vilse och vill ha en taxi ändå. 

Checkade in utan problem och smög in på rummet så gott jag kunde innan jag crashade i sängen... Skönt!

Upp på morgonen, för att åka till Pret och äta BLT ( för er som inte förstår är Pret a manger en kedja som säljer mackor, sallader och fika och en av deras mackor kallar BLT (Bacon, Lettuce, Tomato, vilken är min absoluta favorit. Jag som inte ens gillar mackor" 

Efter Pret gick jag vidare till Primark. 

Tre och en halv timme senare kom jg ut därifrån, 1000:- fattigare men med två kassar med kläder och skor! För att inte tala om värk i fötterna! För er som inte varit på primark en söndagseftermiddag kan jag säga att det är som Ullared veckan innan jul. Sjukt mycket folk! 

Unnade mig en chocolate cream frappuccino på starbucks efteråt. 

Middagen bestod av micropasta och Microsås från dolmio, utan tvekan den tråkigaste middagen i år! 

Kvällen spenderade jag i sängen med Slash. Eller ja, hans bok iallafall. 

Dagen idag har sett i stort sett likadan ut, bortsett från att timmarna blev färre och det blev ingen chocolateCream. Åkte istället hem med alla kläderna. Hela dagen har jag gått med hörlurar ned v någon anledning hade jag dem inte i bär jag gick till tunnelbanan. När jag kom ner i gången till perrongen hörde jag en välbekant melodi. Det var en ung man som satt och spelade Metallicas Unforgiven på elgitarr. Jag ställde mig och lyssnade samtidigt som jag plockade fram alla mynt jag hade, närmare bestämt £2,50. 

Jag la dem på hans gitarrfodral och han tackade så hemskt mycket samtidigt som han fortsatte spela. Jag log åt honom och han log stort tillbaka. Innan jag gick runt hörnet vände jag mig om och han tittade fortfarande åt mitt håll, log stort och "flirtblinkade" med ögat. Still got it! :D 

Kom hem och precis som varje gång när jag shoppat på primark gick jag igenom min nya skatt. Fem par skor, underkläder, t-shirts, tunika, träningskläder och lite annat smått och gott. Allt för under tusenlappen. 

Självklart var jag tvungen att testa mina nya träningskläder+matchande skor och jag blev så jävla glad när jag fick på mig min nya outfit. Kände mig riktigt snygg, trots att jag var nästan platt över bröstet (något jag haft komplex för hela mitt liv). Tog med mig det nödvändigaste och gick ut med musik som pumpades genom hörlurarna. Var ute i säkert en och en halv timme, och promenerade och sprang. Sprang genom Green park, vidare till Hyde park där jag slutligen saktade ner eftersom jag började få skavsår av de nya skorna. Gick till affären och köpte plåster och mat - en potatis- och äggsallad. Den kostade knappt 30:- och var riktigt god för att vara en färdigsallad. Efterrätten blev en yoghurt med såna där choklad/digestivekulor. 

Ska snart gå och duscha, och läggs mig för imorgon ska jag träffa mina vänner som kommer in till stan. Är sjukt nervös, mest för att jag är rädd att språket inte ska fungera som det ska. 

Det kommer säkert gå jättebra och med tanke på att vi inte setts sen 2010 har vi säkert massor att prata om! :) 

Trivs så bra i mina nya träningskläder att jag skulle kunna ha dem på mig för resten av min resa, men det känns ju inte så jävla fräscht!

Frågor på det? 

XXX 

Om 6 dagar åker jag till London, och jisses vad jag längtar! Börjar bli lite pirrig nu, mest för att jag eventuellt ska träffa mina vänner som är därifrån och som jag bara träffat några gånger förut. 

Mest pirrig exalterad tror jag, men även lite nervös. Jag tror mest att jag blir nervös för att jag intalar mig själv att jag är det, men jag vet att jag inte borde vara det. Det jag är mest nervös för är ju förstås språket. Jag vet att när jag blir nervös kan tungan vrida sig lite hursomhelst... Sist vi sågs skulle jag berätta om min favoritlåt, bara att när jag skulle säga "my favourite song is" blev det "my favourite thong is". Jag var alltså på väg att berätta vilken min favorit tanga-trosa var... Sånt där som gör att jag bara vill spola tillbaka tiden, göra om och göra rätt....

Har funderingar om att gå på John Mayer i London den 9 juni, han är fantastiskt duktig men jag vet inte om jag har råd eller lust att gå själv. Får se hur det blir med den saken. 

Ikväll spelas avgörande matchen mellan LA Kings och Chicago Black Hawks... Spännande! Om det finns tillräckligt med energi i kroppen tänkte jag stanna uppe och titta på matchen! Kul att se vilka Rangers möter i finalen! :D 

Helgen har varit katastrof i matväg. Imorgon ska jag tillbaka till gymmet och fr.o.m. skrivande stund är det slut på sockerintaget på ett tag! Denna helg har jag ätit pizza, kebab, hamburgare, godis, rabarberpaj med vaniljvisp, druckit öl och fikade dessutom med Liza idag! Känner mig som en svullen gris och det är ju inte alls kul! Blir nog inte så svårt att komma tillbaka till god och fräsch mat och träning! <3 

Det var riktigt härligt att träffa Liza idag! Vi inledde med en låååång härlig kram, och den var så härlig så vi tog en till på en gång <3 Fikade, pratade lite flams och lite allvar. Gick till Mango och provade kläder, denna gång tog vi inte de fulaste kläderna vi hittade utan faktiskt fina klänningar! Skoj, just like old times! 

På vägen hem sprang jag på lillebror Marcus och Elias. Stod och bubblade lite en stund och kom fram till att vi tenderar att gå om varandra i Trosa. Vi är där liksom varannan gång! Mysigt att träffas, även om det bara var för en kortis.

Johan ringde mig för en stund sedan, han är på Aerosmith. Det skramlade mest, men sen hörde jag att det var deras "Don't wanna miss a thing". Han är för fin min Mozi! Det var en låt vi lyssnade på mycket i början av vårat förhållande, och den är ju så fin! Finis! <3 

 

Snart bara 5 dagar kvar till London!

What.Is.Up.

Den där känslan av att lyckas. Att lycka med något man säger sig ha försökt flera gånger tidigare. Något man faktiskt har försökt tidigare, men aldrig lyckats... Det hände mig i torsdags morse. 

Att på morgonen kliva upp på vågen, och äntligen, ÄNTLIGEN - Ä.N.T.L.I.G.E.N!!!!!!!!! När vågen står på 64,3kg, och jag har nått mitt (del)mål och förbi! 
Att den där lilla blå skärmen med digitala siffror kan säga så mycket. Det viktigaste som den fick sagt var: Du har lyckats! 

Jag har så många gånger sagt att: "Nu ska jag lyckas". Och från början har det varit min avsikt. Men ju mer tiden går och både tålamod och motivation försvinner sakta men säkert, har det alltid blivit samma sak. Jag faller tillbaka i gamla vanor, och det som har varit tuffast för mig är den där drogen - Socker! De säger att det är svårare/jobbigare att sluta med socker än med rökning. Jag kan inte säga att jag vet, eftersom jag aldrig haft en cigg i närheten av min mun, men många gånger har det varit sjukt jobbigt! 

Nu har jag kommit i mål, iallafall det första! Mitt mål var att gå ner till 65kg innan Londonresan, och jag har 7 dagar kvar till "deadline", och alltså passerat mitt mål med 0,7kg. Det betyder att jag gått ner 10kg sedan jag vägde som mest 2011. Jag noterade att detta är den lägsta noteringen sedan maj 2009... För mig är det stort!

Folk har frågat mig - hur har du gjort? Vad är hemligheten?
Jag brukar säga att det inte ligger någon hemlighet bakom min viktnedgång, och inte heller någon "diet". 

2012 skrev jag in mig hos Viktväktarna, vilket var en fantastiskt bra start! Jag gick ner typ 5-6 kg men eftersom motivationen försvann i takt med att sockerberoendet tog över igen föll jag tillbaka i gamla vanor och jag gick upp nästan allt igen. Det absolut bästa med VV är att man får äta av allt, utan att behöva utesluta något. Jag hade tidigare testat LCHF men tyckte inte att det passade mig. 
Egentligen skedde den stora förändringen i januari, när jag bestämde mig för att gå ner i vikt inför Thailandsresan. Det gjorde jag, iallafall litegrann. Jag började på 72kg och gick ner till 69kg. Mitt stora sikte var på semesterbilderna, och att inte behöva ta bort bilder som är fina "utom att jag ser tjock ut". 
I Thailand åt jag exakt det jag var sugen på, inger mer - inget mindre, utom en gång när jag satt ensam på rummet och pluggade. Då köpte jag med mig en påse hallon/lakrits-skallar somm jag satt och mumsade på, ch när jag ätit halva påsen var jag inte sugen längre, men åt bara för att det fanns och för att det skulle ta slut. (*Tjockismisstag nr.1) Oftast var jag inte sugen på sötsaker, utan nöjde mig oftast med maten jag åt och drack. Jag drack nästan bara vatten och Coca-Cola, men en restaurang serverade även Zero och då drack jag det. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men numera föredrar jag Zero framför Reg....
Väl hemma ifrån Thailand visade vågen positiva siffor. Jag hade gått ner 0,3kg, denna gång utan att ha varit magsjuk! Glädje!
Då kom nästa stora förändring. Jag bestämde mig för att fortsätta att tänka smart med maten, och denna gång bestämde jag mig i hela kroppen, inte bara i huvudet som innan. Det värsta sötsuget var ju borta, eftersom jag inte åt så mycket sötsaker i Thailand, så då verkar det så dumt att gå tillbaka i gamla vanor. Jag bestämde mig också för att hålla mig undan vitt mjöl så gott det går. 
Helgen efter att vi kom hem från Thailand blev vi bjudna på semla hos Kjelle och Maria, och det kändes så himla ofräscht efteråt. Inte pga sockret eller grädden, men pga brödet och mjölet. Jag kände hur det klumpade ihop sig i magen och det kändes inte allt fräscht. 

Här kommer några "grundregler" som funkat för mig:

1. Förbjud inget! Tillåt dig själv att äta saker som du tycker om, och ha inte dåligt samvete! Hur ofta och hur mycket du äter av det goda är upp till dig och ditt sunda förnuft. Jag har försökt att hålla mig till en dag i veckan, men om jag inte är sugen på den dagen har jag inte ätit "bara för att jag får". 

2. Ät tills du är LAGOM mätt. Även om det ligger mat kvar på tallriken! ("Tänk på barnen i Afrika"-köret funkar inte på mig längre eftersom det dör fler människor av "matrelaterade" sjukdomar än av svält numera...) Ligger det ofta mat kvar, ta en mindre tallrik!

3. Välj din mat med omsorg! Ät sådant du tycker känns nyttigt och som du håller dig mätt på länge.

4. TRÄNING/MOTION! Man måste inte nödvändigtvis gymma... Passa på att gå till affären, gå hem ifrån jobbet och ta trapporna så ofta du kan! Se varje tillfälle för vardagsmotion som en möjlighet! 
Försök hitta ett/flera träningssätt som passar dig i smaken. Springa, gå, simma, gymma, gruppträning, skitsamma! All träning är bra träning!

 

5. Sätt upp ett mätbart mål, och delmål! Skriv ner dina resultat och jämför! Jag har haft 1 dag varje/varannan vecka när jag skrivit upp vikt och mått för armar, bröst, midja, mage, höft, övre lår, nedre lår och vader. Fokusera inte bara på vågen, speciellt inte om du börjar träna. Muskler väger mer än fett, och kroppen formas om. Även om det inte står minus på vågen kanske det gör det på måttbandet! Ha tålamod!

6. Gör inte detta för någon annan än dig själv! (om det inte motiverar dig extra såklart) När jag märkte hur mycket bättre JAG mådde av min ändrade kost och träningsvanor ökade min motivation till att fortsätta för MIN egen skull! Ett av mina favoritband FiveFingerDeathPunch har en låttext som motiverar mig ännu mer just gällande detta: "I'm tired of trying to please the world that spins around me. This time I'm doing it for me and me alone" 

Skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar, tips och idéer men någonstans handlar det om att DU måste bestämma dig... För DIN skull! 

Lycka till!!
Mot nya mål, och vidare!
XXX