Packes Syrra

Nu har jag kommit halvvägs. 2 av 4 veckor avklarade med morgonpromenader innan jobbet och LowCarb-kost.
Blev kanske inte så Lowcarb i helgen när jag åt bröd, godis och glass.

Sedan den 9 maj har jag ändå gått ner 3kg och det känns verkligen i kroppen, framförallt när jag går.
Så skönt!

Har gått alla dagar hittills oavsett väder. HAr varit allt ifrån 20*C och sol till disigt och 8*C.

Ska fortsätta köra sista två veckorna nu och hoppas att jag bår min målvikt och kanske t.o.m kan gå ner lite till.
66.6 KG är min målvikt nu och dit är det inte långt.
Tror inte att jag kommer fortsätta gå ner lika fort nu eftersom det mesta jag gått ner fram till nu är vätska.

Det gäller bara att hålla motivationen uppe och fortsätta kämpa.

Ville bara få in en kort uppdatering om hur det går.

XXX

 Jag har alltid varit sjukt morgontrött. Jag brukar få springa till bussen varje dag eftersom varenda sekund i sängen räknas på morgonen. Inte denna vecka. 

 

Vädret har varit fantastiskt och bidrar förmodligen till den extra energin. För första gången i mitt liv har jag, utan att vara jetlaggad, studsat upp ur sängen 40 min tidigare än vanligt, för att hinna gå en morgonpromenad. Det har varit så otroligt skönt att känna sig pigg när man vaknat och haft ork och lust att gå till tåget. Det tar ca 33 min och 43 sekunder att gå (på ett ungefär) och det är verkligen perfekt.

 

Jag tror inte att jag skulle vilja gå en runda för att sedan ta samma väg som vanligt till jobbet. Åker vanligtvis buss hela vägen. Jag behöver ha ett mål, en anledning att gå och det har varit suveränt att gå till tåget I Tumba.

 

Jag vet inte riktigt varifrån motivationen kommer men jag tror som sagt solen har mycket med saken att göra. Tänkte att jag ska gå varje morgon denna vecka, så får vi se hur det blir nästa vecka när jag jobbar tidiga passet  (Skiljer 20 minuter, men ändå) 

 

Imorgon ska det dock bli kallare ute, men jag hoppas att jag tycker det blir lika skönt ändå. 

 

Idag har vi varit i Trosa och firat bästaste mamman i hela världen. Nämligen min mamma. Hon fyller 34 år (igen) så hon bjöd till kalas. 

 

Fikade lite men höll mig till mina points så det kändes skönt. Blev dock inte så LowCarb som jag hade tänkt men det gör absolut inget. 

har tränat både golf (putting) och landhockey med Elias, som nu har gett mig ett nytt namn - Sofia. Supermysigt att få leka lite! 

Morfar, Elsie, Nattis, Marcus, Belinda och Elias var där (utom mamma, pappa, jag och Johan förstås). Mysigt och som vanligt mycket sportsnack! :) passar mig perfekt! 

 

Nu är det nattidags! 

 

XXX

 

Kanske inte superintressant läsning för er läsare, men jag tänkte för min egen skull att jag skulle börja skriva träningsdagbok här i bloggen. Den hör ju förstås lite ihop med min andra kategori "Vägen mot en snyggare kropp", men det som framförallt inspirerar till att skriva träningsdagbok är för att jag märkte att alla mina resultat börjar bli ganska utspridda. Jag har använt mig av appar som "Endomondo" och "RunKeeper". För ca 6 månader sedan köpte jag dessutom en Fitbit (aktivitetsarmband) för att mäta mina resultat. Nu tänkte jag att jag ska försöka samla mina resultat på ett och samma ställe så att jag kan gå tillbaka för att jämföra mina resultat.

 

Sedan en tid tillbaka har jag fört träningsdagbok i min iPhone i "Anteckningar" när jag har varit på gymmet och det gjorde jag mest för att göra det lättare för mig själv att komma ihåg vilka vikter jag kört med på maskinerna.

I slutet av januari (när mina nyårslöften började gå åt helvete) gick jag med i Viktväktarna igen. Det har gått okej, men inte bra. "Pausade" i 12 dagar för att åka till Maldiverna (all inclusive) och min diciplin har varit ganska dålig under helgerna. Jag har dessutom varit sjuk väldigt mycket under den senare delen av vintern, vilket har gjort att jag inte kunnat träna.

Jag inedde mitt VV-medlemskap med att gå ner 3,4 kg, men sen kom som sagt semester och andra bortförklaringar i vägen. Gick upp nästan 3 kg efter det och nu har jag en målsättning att komma tillbaka och gå ner till min målvikt. Det är ett långsiktigt mål som kommer ta tid och en hel del kämpande. Det ska gå. Det kommer gå!!! 

 

Jag känner mig extra motiverad efter den senaste veckans träning:

Jag har aldrig varit någon löpare och alltid tyckt att det är fruktansvärt tråkigt att springa om jag inte jagar en boll. Fram till nu...

 

Den 19 april sprang jag på löpbandet och kom 4,1 km på 40 minuter. Kändes rätt ok eftersom jag intr tränat regelbundet sen i höstas. Dagen efter sprang jag 4,4 km på nästan samma tid (41 min). Fick en liten kick av att slå min egen tid!När jag sen sprang den 27 april hängde jag min tröja över displayen på löpbandet eftersom jag "gärna" tittar för mycket på siffrorna och anpassar min träning och ork efter det som står där. Helt otroligt hur psyket kan spela så stor roll för orken... När jag sedan kände att jag sprungit färdigt visade det sig att jag kört i typ 40 minuter men denna gång hade jag ökat distansen med 1 km från första tillfället!! 5,1 km på 42 minuter! Vilken känsla!!

 

Efter detta köpte jag nya skor. Asics Kayano. Skor som jag provade ut för tre år sedan och som jag verkligen velat ha, men inte haft råd att köpa med min studentplånka. Nu, ÄNTLIGEN, hade jag råd och köpte dem. På rea dessutom - 1299:- istället för 1899:- ! (Det bor nog en liten Ove Sundberg i mig...)

 

Testsprang mina nya skor i söndags (1 maj, happy bday Pysen) och då sprang vi Möllespåret på 16.56 min. Absolut inget personbästa, om man säger så... Till mitt försvar har jag gått upp ca 6-7 kg sedan jag gjorde mitt personbästa i det spåret. Ska försöka orka att ta fram min historik från apparna och lägga in den här så att jag kan gå tillbaka så långt som möjligt och jämföra.

 

Hursomhelst, igår (3 maj) var det dags för ett nytt besök på gymmet och på löpbandet. Denna gång kände jag mig riktigt fräsch i kroppen och när jag sprungit en stund tänkte jag att "jag skulle kunna springa hur långt som helst". Jag hade ännu en gång hängt tröjan över displayen, men hade lite koll på klockan lite för att veta när jag sprungit ca 40-minuter. Tidigare har jag slutat springa när jag börjat känna mig trött eller fått lite ont någonstans. Den här gången gjorde jag det inte. Jag kände mig för tävlingsinriktad mot mig själv för att ge upp när det började kännas lite tungt. När jag började känna att jag fick ont i foten tänkte jag först "det kan inte var bra, jag kanske ska gå lite...". Men då kom den lilla jäveln på andra axeln fram och förklarade för mig att "i helvete heller, hur fan ska du kunna få en bättre tid om du ger upp nu?!" och "sluta vara sån jävla 'pussy', det är bara att köra, kom igen nu". (Det knasiga är att detta är faktiska citat ur min inuti-huvudet-dialog, jag har såna ibland...eller rätt ofta). När jag sedan började må illa, eftersom jag ätit lite väl tätt inpå träningen, var jag tvungen att sakta ner lite för att inte må ännu mer illa, eller värre! (Med emetofobi/spyfobi blir man lite försiktig).

 

När det slutligen gått ca 40 minuter tog jag bort tröjan så att jag kunde se mitt resultat: 5,4 km på 43 minuter. PERSONBÄSTA, MOTHERFUCKER!!!!!!!!!! Så jävla skönt kändes det verkligen! Sjukt motiverande och belönande känsla! Det var verkligen som att vinna en match. JAG VANN! Mot mig själv!

 

Insåg hur fruktansvärt tävlingsinriktad jag är, men också hur bra motivation det ger! Jag har hittat min nya trigger! GÖTT! 

 

Idag tänkte jag ha en ledig dag och bara vila. Det är sällan jag bara har tid. Utan att ha något planerat. Jag låg i soffan och försökte hitta något på Netflix att titta på, fanns inget intressant, hann scrolla igenom Aftonbladet, Facebook och Instagram ett par gånger också. Förhandlade med mig själv när jag låg där i soffan:

"Ska jag åka till gymmet en sväng, trots att jag är trött? Nej, du behöver vila kroppen lite. Stanna i soffan!"
"Ska jag blogga? Nej, ingen inspiration, ligg och bara chilla lite nu!".
"Ska jag tvätta lite kanske? Nej, ingen lust, dessutom ska du bara ta det lugnt ju. Vila nu!!".
"Ska jag inte ta fram målarboken iallafall? Nej, ligg här och ta det lugnt har jag ju sagt!!"."Men kanske gymmet ändå.....? MEN NEJ, CHILLA NER NU!"
"En liten löptur runt Söderby då, det är lagom? JAJA, skitsamma, jag ger upp. Gå ut och spring då..!"

 

Det blev en joggingtur runt Söderby på 14.05 min. (ca 2,1 km) och det var riktigt skönt att komma ut. Skönt väder, rätt skönt tempo men inget PB denna gång men nöjd ändå!

 

Nu är jag äntligen igång igen och nu börjar träningsberoendet smyga sig på... I LOVE IT!

 

Har förstått att sömn är lika viktigt som allt annat när det kommer till förbränning och viktnedgång. Lika bra jag sover då... Good night people! <3

 

XXX