Packes Syrra

Det finns många olika relationer i en människas liv. Jag tänkte skriva om en av mina relationer. Min relation till mat. 

 

När jag var liten kunde jag äta i stort sett vadsomhelst, och vad jag kan minnas var det inget som påverkade mig utom att jag blev mätt. Det var först när jag slutade gymnasiet som jag började gå upp i vikt, och det gjorde jag i en rasande fart. Rätt var det var hade den pinnsmala tjejen förvandlats till en tjock ung kvinna (det var så jag kände mig iallafall). Det fanns en positiv sak för den tidigare "plankan" - bröst! Jag tror att mer eller mindre alla kvinnor vill ha bröst, oavett om de är stora eller små. För mig har det alltid legat så mycket kvinnlighet i bröst, och att äntligen inte bara vara platt över bröstet har varit ett litet plus i viktökningen. 

 

Jag har, så länge jag kan minnas, älskat mat och godsaker. Jag har blivit expert på att hitta anledningar att fira, just för att få äta extra gott och mycket. "Jo, men min kompis mosters hamster fyller år idag...". 

 

Jag är en känsloätare. Oavsett hur jag känner är det just känslan som blir bortförklaringen till att äta. Jag äter när jag är ledsen, jag äter när jag är glad. Jag äter när jag är stressad, jag äter när jag har tråkigt. Jag äter när jag är pigg, jag äter när jag är trött.

 

Idag kom jag på mig själv med att äta för att jag hade tråkigt. Det var ett tag sedan, men det var nästan hyteriskt. Jag började gå i skåpen för att kolla vad som fanns. Jag blir väldigt kreativ när jag är sugen - jag slog ihop en varsin portion cheesecake till efterrätt till ikväll. Eftersom det fanns både philadelphia-ost, digestivekex och grädde hemma (varor som vanligtvis inte bor i mina skåp) fanns allt som behövdes. Som alltid när jag bakar slickade jag skålen ren. Det fanns dessutom så att jag skulle kunna äta lite kex med ost. Letade vidare i skåpen och hittade lite vit choklad som legat sedan ett par månader. Hittade även nachos sedan taco-lunchen igår, som jag tog ett innan jag stoppade in även dem i skåpet. 

 

I måndags skrev jag in mig i viktväktarna igen. Gått ner 0,8 kg på de första 6 dagarna. Dagens "lilla"fail blir den sista på ett tag nu. Jag SKA klara detta nu!

 

För mig handlar det så mycket om motivation. Har jag tillräckligt mycket motivation är det inte ens svårt att lyckas. Suget är i stort sett obefintligt då dessutom!

 

Jobbade hårt för att bli av med sockerberoendet förra månaden, och det gick bra. Nu ska det inte vara lika svårt! Min motivation denna gång är London, kanske inte helt ovanligt. Den 11 juni åker jag och Malin till London för att gå på Downlad Festival! Det kommer bli sjukt nice, och ännu mera nice om jag når min målvikt innan dess (62 kg). Med hjälp av viktväktarnas verktyg och träning kommer det gå. Det ska gå. Det MÅSTE gå.