Längtan
Det finns så många saker att längta till just nu.
Det mest uppenbara och självklara är att få träffa den lilla människa som växer inuti mig, den lilla som är hälften av mig och hälften av den finaste människan jag vet. För varje sekund som går närmare den stunden jag får se den lilla, älskar jag den mer och mer och kan knappt vänta på att få följas åt resten av livet.
Jag längtar också efter att inte längre vara gravid. Även om jag haft en ganska enkel graviditet, med endast småkrämpor till och från, så börjar jag ändå längta efter att slippa känna mig stor och otymplig. Bara att kunna gå en liten sträcka utan att få ont, flåsa som efter en löprunda och få sammandragningar så att hela magen blir hård och obekväm...
Jag längtar efter att kunna gå till gymmet, sätta i hörlurarna och bara springa på löpbandet. Att få igång kroppen och orken igen. Se resultat av det hårda arbetet man lagt ner i form av kosthållning och träning. När man äntligen slår sitt personbästa och känner sig stark...
Jag längtar efter att kunna äta och dricka det jag vill. Det är inte så många saker jag behövt utesluta från kosten som känns jobbiga att avstå. Däremot kan jag verkligen sakna att ta ett glas rött, beställa en Heiniken eller blanda till en Vodka-Lime-(Schnela). Jag tycker inte att det har varit svårt att avstå alkoholhaltiga drycker, men jag saknar dem ibland.
Jag längtar efter att kunna sova utan en massa extra kuddar och konstiga sovställningar där varje vändning under natten innebär stånk och stön. Eller bara att sova på rygg och ändå kunna andas...
Oavsett hur mycket jag längtar och saknar så känns det så värt det. Det är ju trots allt det största man kan vara med om i livet, att bli förälder. Tänk att om ett par månader blir jag mamma och Johan blir pappa, till VÅRT barn.
