Fight or flight
Fight or flight.
Om jag kunde skulle jag välja det senare. Fast "flight" som i "flyga" snarare än att "fly". Fast ändå lite både och. Önskar mig en stund i ett varmare klimat där behovet av varma kläder, eller några alls, är lägre men behovet av vätskeintag och skydd för kroppens känsliga hud är högre. Där D-vitamin inte behövs i pillerform, utan kommer naturligt genom att vistas i solens ljus och där sand i underkläderna är dagens största problem.
När den här känslan infinner sig finns det ingen återvändo, den är här för att stanna tills den tillfredsställs av något i ovanstående stycke. Det är en känsla som innehåller så många andra känslor; glädje, sorg, längtan, kärlek och hat. Alla känslor ligger där och lurar, precis som i en påse Bertie Bott's Every Flavour Beans - Godiset i Harry Potter som verkligen har alla smaker: banan, blåbär, daggmask, korv, snorkråka, sockervadd och spya.
Den känslan som är lättast att beskriva är frustrationen. Den smakar bittert men en hint av "jag orkar inte". Fast det gör jag ju, utan problem. Jag krigar på i vanlig ordning, kämpar mig ur min varma säng på morgonen efter att jag snoozat igenom 4 olika larm, som jag tryckt av på min iPhone och min Apple Watch om vartannat. Vi trängs i badrummet, speciellt när vi ska passera varandra för att gå till varsitt handfat på en av våra tre toaletter. När det är dags att åka muttrar jag lite över att jag också gärna haft en bil med dieselvärmare och rattvärme då jag hoppat in i min kalla bil. Tacka fan för rövgrillen som är min enda räddning på min 10 minuter lååånga bilresa till busstationen. På kontoret måste jag hämta kaffe för att få upp värmen, men så jävla typiskt så är det goda bryggkaffet slut, så jag måste ta ur kaffemaskinen istället. Inte alls lika gott! Hela dagen går - lång som fan är den där höjdpunkten är 60 minuters lunchrast - innan jag äntligen får sova på bussen som ska ta mig hem igen. Inte hela vägen hem då, utan till stationen där bilen hunnit bli kall sedan länge. På vägen hem måste jag stanna och handla eftersom de 8 olika maträtterna som finns hemma är så fruktansvärt tråkiga - hur tänkte vi när vi storhandlade sist egentligen?! Väl hemma vägrar den lilla leka själv medan jag lagar mat, utan ska allra helst vara i famnen. 12 timmar utan sin mamma på dagen, då kan hon väl bara vänta i typ 40 minuter till innan vi kan gosa lite? Mamma är faktiskt hungrig! Efter middagen har vi i bästa fall någon timme tillsammans hela familjen innan det är dags för nattning, som vissa kvällar blir en kamp - utdragna nattningar som säkert tar 20-30 minuter! Helt slut sätter man sig i soffan för en lugn stund men slutar med ett upprört pulspåslag och att man svär över all skit som händer i världen när scrollar igenom diverse sociala medier och kvällsblaskor. Vi trängs återigen i vårt "stora lilla" badrum för att sedan fortsätta "the infinite scrolling" i sovrummet. Efter en bra stund lägger vi ner telefonerna och konstaterar att vi gått och lagt oss, i vår varma säng, alldeles för sent idag igen... Och så börjar det om...
Våren är så nära, nästan så att man kan ta på den. Och så idag är en det utfärdat en klass 1-varning för snöfall... "och ändå så långt bort..."
